Foto: Hani Amir
För många år sen läste jag Åsa Nilsonnes fantastiska roman Smärtbäraren. Den fascinerade mig på så olika nivåer. Den är skriven som en thriller, men har ett annat budskap som jag minns ännu starkare.
Den handlar om en kvinna som har den unika förmågan att ta över den dagliga driften av kvinnors kroppar, dvs kvinnor lämnar in sina kroppar på ett ställe. Och huvudpersonen, smärtbäraren, har då som yrke att ta över kroppen, går in i den under en tid, och göra det med kroppen som kvinnorna inte själva orkar med. Smärtbäraren tar över kvinnornas smärta och obehag. Hon sköter om kropparna optimalt, ger dem den bästa födan, motionerar dem, går ner i vikt åt kvinnorna, sköter om deras tänder. Jag minns att smärtbäraren var förfärad över hur många kvinnor som inte ens kunde vara med obehaget av att borsta sina egna tänder ordentligt två par gånger per dag. Smärtbäraren tar även över värk och trauman och bara är med de känslor som kommer upp så att de får läka. Hon sköter sitt arbete som man driver en firma. Det är ett jobb som ska göras. Hon gör allt det som kvinnorna själva inte orkar – för att kvinnorna har så svårt att bara vara med obehag och smärta. Sen lämnar hon över kroppen i gott skick.
Under tiden som hon är i en av kropparna börjar dock märkliga saker att hända…
Läs boken! Den är fantastisk. Och den påminner oss om det som vi alla måste lära oss bättre. Vi måste lära oss att bara vara med smärta och obehagliga känslor. Utan att agera, utan att reagera, utan att skapa historier i vårt huvud som bara skapar ännu större smärta. Vi behöver inte surfa, se på TV, ringa nån, äta nåt, röka, dricka, ha sex. Vi behöver bara kunna vara med känslorna och göra det som krävs trots smärta, trots obehag. Låta smärta och obehag bara vara det de är – känslor som är på tillfälligt besök och som snart är borta. Känslor som inte ska styra våra liv. Det är inte känslorna som ska fatta besluten i ditt liv. Det är du.
Jag vet, vissa av oss har varit med om fruktansvärda saker. Andra är högkänsliga och upplever därför känslorna mycket djupare. Men ändå – målet måste vara att kunna vara med våra känslor utan att agera på dem. Inte ignorera dem, utan lyssna på dem, men inte heller låta känslorna styra fritt. Det är vi som ska bestämma.
På baksidan av boken står ett citat av en kvinna: “Jag gick nr 15 kg efter att ta ha läst Smärtbäraren“.
Jag kan förstå det. Boken tydliggör vad vi kan göra med våra liv om vi törs vara med obehag utan att fly bort. Vi behöver inte vara rädda. Det är bara känslor. Om vi kan vara med obehag och smärta, utan att fly bort från dem, utan istället göra det som vi innerst inne vill och inte det som smärtan vill, så kan vi åstadkomma så mycket i våra liv.
Ett utvecklande boktips.
Kommentera