Foto: Ronn aka “Blue” Aldaman
Ett begrepp som jag stör mig på är starka kvinnor. Vad är starka kvinnor? Vad innebär det att vara en stark kvinna?
Ofta används det när man pratar om filmer eller böcker. “Det handlar om en stark kvinna…” Jaha. Finns det några starka män med i boken också? Nej, starka män talas det inte om på samma sätt. Alla män kanske förutsätts vara starka.
Och vad är det som åsyftas med en stark kvinna? Om vi pratar litteratur eller film kan det räcka med att det överhuvudtaget finns en huvudperson av kvinnligt kön med en någotsånär komplex personlighet.
I verkliga livet tycks begreppet ofta beskriva en kvinna som är tuff och kaxig, drivande, som kan käfta emot i diskussioner, som syns och tar plats och är utåtgående, aktiv. Med andra ord, en stark kvinna är ofta en kvinna med typiskt manliga egenskaper, dvs pitta/yang-egenskaper. En kvinna med övervägande kapha/yin-egenskaper beskrivs mer sällan som stark.
Den stereotypa bilden av styrka är också så platt och tråkig. Varför kan inte sårbarhet, tårar och känslighet någonsin få beskrivas som styrka? Det är en enorm styrka att kunna vara i kontakt med sina känslor. Och att kunna vara liten och svag. Varför kan aldrig eftertänksamhet, mjukhet, tålamod och acceptans få beskrivas som styrka? Tänk så annorlunda världen skulle se ut om dessa kapha/yin-egenskaper skulle värderas annorlunda.
Det finns överhuvudtaget inga starka kvinnor. Inga svaga kvinnor existerar heller. Kvinnor är, precis som män, alla både “starka” och “svaga”. Människors styrkor och svagheter ser olika ut bara. Vi är alla sammansatta mänskliga varelser med oändligt komplexa och mångfacetterade mänskliga sidor och egenskaper. Precis som det ska vara.
Kommentera