Foto: Patricia Hammell Kashtock
Det finns en sjuka som jag brukar kalla för tapetblommesjukan. Den finns att iaktta överallt, men den är vanligare bland kvinnor. Kanske för att de symptom som kan uppstå på sjukan är mer socialt accepterade för kvinnor att ha, till och med förväntade ibland. Till symptombilden hör sjukligt stor anpassningsförmåga, förmåga att känna in andras känslor och förväntningar, stor omvårdnadsförmåga.
Oprah kallade den the disease to please. Ibland används ordet medberoende för liknande sjuka. Men sjukorna är inte helt samma även om de kan överlappa. Den tapetblommesjuke behöver inte ha haft någon beroendeproblematik i närheten. Det kan räcka med dominanta klasskamrater eller syskon eller föräldrar under uppväxten. Mobbning. Vanligt är också att man kommer från någon typ av dysfunktionellt hem där det fanns beroendeproblematik eller psykisk sjukdom eller liknande. Överlevnadsstrategin blev i vilket fall att trycka ner sig själv och sina egna behov och att istället tillgodose andras, finnas till för andras skull.
Det viktiga är att se hur sjukan påverkar ens liv idag. Den drabbade har en tendens att sjunka in i väggen, bli som en tapetblomma, närvarande men ändå helt osynlig. Man tar inte plats. Blir en kameleont. Man säger inte sin åsikt. Ofta har man knappt nån åsikt eller nån preferens i en fråga, helt enkelt för att man är så ovan vid att känna efter – man är van vid att göra som andra vill och har fått lära sig att den egna åsikten inte är viktig. Man har en tendens att vara väldigt omvårdande och omtänksam och inkännande. Man engagerar sig lätt i andra och i deras angelägenheter istället för att titta på sig själv och sina egna. Man är en ja-sägare, vill vara till lags. Man törs inte ställa krav i relationer och i kärleksrelationer är det lätt att man blir en serviceinrättning, dvs man försvinner som person och finns bara till för den andra.
Tänk på att det finns en förhöjd risk för ångestsyndrom och depressioner vid tapetblommande!
Såhär kan en tapetblomma göra för att börja förändra sina mönster:
- Skriv en lista på sånt som du gillar att göra. Många tapetblommor vet inte vad de gillar. De har aldrig känt efter.
- Skriv en lista på sånt som du brukar göra för andras skull men faktiskt inte gillar. Många tapetblommor vet knappt ens om att ordet nej existerar. Nej är väldigt ofta ett mycket bra svar.
- Svara inte direkt. Om någon ber dig om något; säg att du behöver tänka efter och att du ska återkomma. Var även uppmärksam i samtal där du tenderar att säga ja och hålla med alltför snabbt. Ta tid på dig att svara även i samtal. Man får tänka efter innan man säger sin mening. Och alla tapetblommor får i någon mån ångest av att uttrycka en åsikt som inte delas av den andra. Det är bara en känsla, den kommer för att du är ovan. Låt den komma. Den är inte farlig. Och den minskar ju mer du övar.
- Var tydlig med vad du vill. Kommunicera dina behov. Tryck inte ned dem. Var inte så omständlig och försiktig när du uttrycker dina behov. Beskriv dina önskemål och behov i korta och enkla ordalag. Du har rätt att få ha dem. Uttryck dem även om det känns jättejobbigt och du känner dig besvärlig.
- Var inte så tillgänglig för andra. Gör planer på egen hand. Om du brukar träna på tisdagar och torsdagar, så säger du det om någon frågar om ni ska ses. Du får och bör ha ett eget liv som andra kan anpassa sig till. Känn efter om du vill ses innan du säger ja. Man får säga nej. Även helt utan nån annan orsak än att man faktiskt inte har lust.
- Gör det som känns rätt utifrån hur upplevelsen är i dig. Med andra ord, tänk inte ut hur du “borde” bete dig, vad som är “normalt” beteende. Borde och normalt existerar inte. Var ett språkrör för din egen röst. Lita på din egen röst. När det inte känns bra, så är det inte bra. Kommunicera det. Stå upp för det.
- Passa inte upp på andra. Du är vare sig en betjänt, en dörrmatta eller en serviceinrättning. Var uppmärksam på när du tenderar att bete dig så och var också uppmärksam på hur du tycks må bra, dvs dämpar ångest, genom att bete dig så. Det är ett inlärt beteende som går att lära om. I längden mår du sämre av att vara en tapetblomma även om det dämpar olust för stunden. Fråga dig själv; Är det rimligt att jag åker över med en hög nystruken tvätt till exet som dumpade mig i förra veckan? (Ett autentiskt exempel ur en tapetblommeväns liv.)
- Känn efter vad du har för behov. Sluta att fokusera så mycket på människor omkring dig och vad de behöver och vad de tycker. Fokusera på dig själv. Vad behöver du? Vad känner du? Vad tycker du? Ta hand om dig själv först. Alltid. Först när du är väl omhändertagen kan du börja titta på andra människors behov. Det är inte egoistiskt – det är omtänksamt att bara erbjuda andra människor den bästa, och den sanna, versionen av dig.
Jag är definitivt en tapetblomma. Har vuxit upp med en dominerande mamma. Tack för tipset! En del tränar jag redan på och annat var nytt. Det leder absolut till depression när man alltid sätter andras behov först. Det kan jag intyga.
Jag har också varit det. Tagit mig ur det efter mycket jobb, men om jag inte är uppmärksam så kan jag se hur oerhört bekvämt det är att glida in i det där igen. Läskigt hemtamt. Barndomsmönster sitter djupt. Tack.