Tid att vara ensam

Ni som följer mig regelbundet här vet hur viktig just ensam tid är för mig. Inför varje semester står den högst upp på listan. Före sol och bad, före resor, före tillsammanstid med familj och vänner. Det är inte för att jag inte tycker om det andra. Det är för att ensamtid är en förutsättning för att jag ska kunna njuta av det andra och för att jag ska ha nåt att ge till andra. Det är där jag tankar energi och livskraft. Det är där jag finner balans.

Det innebär inte att det alltid är njutningsbart och lätt att vara ensam. Ibland är det utmanande, jobbigt och svårt. Ändå kan jag känna att jag behöver det. Att jag växer. Att jag läks. Att nåt genomgripande händer.

För 13 år sedan köpte jag Patricia Tudor Sandahls bok “Tid att vara ensam”, inför min första längre tid i ensamhet. Jag spenderade då en två månader lång tid av ensamhet på en liten östfrisisk tysk ö som heter Spiekeroog och som ligger i Nordsjön. Där gick jag timslånga promenader längs de ändlösa stränderna varje kväll. Bevittnade mitt livs vackraste solnedgångar. Fascinerades av det kraftiga tidvatten som fanns där. Barmark blev täckt med högt vatten på bara ett par timmar. Om man inte var försiktig kunde man bli fast nånstans. När jag kom hem därifrån var jag en helt ny människa.

Jag rekommenderar Tudor Sandahls underbara bok för er som liksom jag med jämna mellanrum går in i ensamhet.

Även denna sommar får jag lite efterlängtad ensamtid. Och känner hur den arbetar i mig. Sopar rent, för att göra plats.