- Trycka undan dem. (dvs fly in i droger, mat, skärmar, böcker, träning, förhållanden, sex osv – distraktioner)
- Uppleva dem. (dvs sitta helt stilla med dem eller gå runt med dem och uppleva hur det känns att ha känslorna, var i kroppen de känns och hur. Iaktta hur gärna de vill gå upp i huvudet och skapa tankar med samma frekvens.)
- Genomskåda dem. (dvs se om jag kan följa hur de har uppkommit, vad det är för tolkning jag gör av världen/situationer som får mig att skapa dem)
Ibland leker jag med de tre sätten, mixar hej vilt. Ser vad som händer. Men när jag väljer ett av de tre är jag också alltid medveten om att jag väljer. Jag vill ha det så. Det handlar inte alltid om att välja rätt. Utan om att välja och veta att jag väljer. Även när jag flyr från en känsla så vill jag göra det medvetet. Och sen välja nåt nytt ett tag och veta det med. Medvetenheten är alltid grunden till känslohantering.
För mig är allt spännande hur vi tänker upplever känslor, en lång träning som med mycket annat som vi lär oss. Jag vet att jag kan välja mina känslor, jag kan även fly ifrån om det är det jag vill, för att sen välja något nytt. För mig är det bra att medvetet kunna välja och hantera känslorna balanserat.
Tack fina du…;)
Jag tycker också att det är spännande, känslolivet, vad som ligger bakom det etc. Jag älskar att iaktta det. Men ibland älskar jag också att bara låta det få en undanskymd roll, medan jag pysslar med annat. Även när jag trycker bort känslor finns dock en medvetenhet om det. Om jag ser film t ex så pausar jag mitt i och bara känner efter i några minuter, för att se hur det känns just då. Jag är en nyfiken natur. Och jag tänker att även om jag inte väljer mina känslor så väljer jag allt det andra, hur jag hanterar dem, förhåller mig till deras existens.
Tack fina <3 Kram