Ibland – ja, rätt ofta – är inte den inre rösten glasklar. Vi hör vare sig något jublande JA! eller nåt tvärsäkert NEJ! när vi vänder oss inåt för att få svar på hur vi bör agera i en situation vi står inför.
Men min erfarenhet säger mig att tvivel nästan alltid är ett nej.
“Jag vet inte om jag egentligen bör ringa henne…” betyder “Ring inte!”
“Jag funderar på om jag verkligen vill vara kvar i den här relationen” betyder “Lämna!”
“Jag undrar om jag har råd..” betyder “Köp inte!”
Tvivel är oftast ett nej klätt i lager på lager av känslor, borden eller måsten.
Ibland innebär dock tvivel att situationen inte är mogen. Och det bästa vi kan göra då är att vänta. Tills tvivlet är borta. Eller ännu större.
Men tvivel innebär nästan alltid nej för mig.
Vad är din erfarenhet av tvivel?
Ja, det är det för mig med. För de (tyvärr allt för många🙄) så har jag fått göra en kovändning eller “stå ut”. Är väl också att man inte lär sig att stå upp för sig själv. Kram på dig 💕
Tack för dina tankar! Kram tillbaks <3