Jag går igenom mina utkast i mailboxen
alla osända e-mail
Tänk så annorlunda livet hade varit om jag hade skickat dem alla!
Sanningen
den som alltid ska kläs lite fint först
och ibland kläs ut helt
Ibland önskar jag att jag bara kunde säga sanningen
det där raka ärliga
Den svåraste verkar vara när jag är
oskyld
naken
Jag blev ledsen
Jag känner mig ensam
Jag tror jag har gått och förälskat mig
Istället skickar jag smileys
hävdar att jag älskar att vara ensam
och inte håller jag på och tramsar runt med känslor
Det är det här med skam igen
att få behålla sin värdighet
Men värdighet
Är det så mycket att hålla i när det blåser kallt?
Inte fan bryr jag mig om min värdighet!
Mitt värde är okränkbart
Ibland vill jag bara kasta alla masker
och säga allt det där man aldrig får säga
skicka alla osända utkast
av ingen annan anledning
än att de är sanna
Jag är en människa
som upplever lite mänskliga känslor
Och?
Kommentera