Vägen ut ur lidande

Foto: Pame Figueroa

Vi upplever alla smärta i livet. Smärta är oundviklig, fysisk såväl som känslomässig. Men lidande går att undvika. Vi behöver ofta lidande i våra liv, till en början, för att utvecklas och fördjupas och för att söka oss inåt. Tills vi kommer till den punkt då det är dags att släppa lidandet. Kanske är du där nu. Eller så är du en av dem som måste lida lite till, innan du kommer dit. I så fall får du återkomma till den här artikeln.

Hur gör man då om  man vill undvika att uppleva mer lidande i sitt liv?

Det finns tre viktiga nycklar.

• Att tillåta.
• Att strypa tiden.
• Att genomskåda.

1. När man tillåter saker att vara precis så som de är så förändras tillstånd ofta av sig själva. Att tillåta är att acceptera. När jag talar om acceptans så talar jag bara om det inre tillståndet. Inte om hur man beter sig i det yttre. I det inre kan man acceptera sakernas tillstånd och situationer precis som de är. Varför acceptera? För att det är redan som det är. Oavsett hur du beter dig, hur mycket motstånd du än gör, hur mycket du än kämpar så kan du aldrig ändra på det faktum att det redan är som det är.

När jag talar om acceptans inom mindfulness missuppfattas det lätt som att nöja sig med det som är, att inte försöka förändra. Men jag talar bara om en inre acceptans. Och om innevarande ögonblick, dvs just nu så är det såhär och jag måste acceptera det som är just nu. (Eller, man måste ingenting, men när man vägrar acceptera så lider man.) När man sedan har accepterat är det lättare att förändra en situation.

Ett exempel: Du skulle ha haft en utflykt med medhavd picknick i gräset idag. Det regnar. Du kan

a) vägra acceptera att det regnar. Skrika och gråta och svära, ringa nån och beklaga dig. Kasta hela picknickkorgen i soptunnan. Stanna hemma och sura hela dagen. Spendera resten av veckan åt att beklaga dig över hur misslyckad dagen blev.

b) acceptera att det redan är som det är. Sätta på dig regnkläder eller ta med dig ett paraply. Anpassa dig efter situationen som blev annorlunda från vad du hade tänkt dig. Fundera på ett alternativt ställe att sitta på med din medhavda matsäck.

Oavsett vad du väljer så förändrar det inte det faktum att det redan är som det är. Regnet bryr sig inte hur du än reagerar på det. Men när du vägrar att acceptera, att tillåta att saker är som de är, så mår du inte bra. Först när du har accepterat en situation så kan du börja se lösningar på situationen. Så det är när du accepterar som du kan förändra.

2.När man stryper tiden så stryper man lidandet. Lidande kräver tid. Lidande kräver tankar om dåtid eller framtid. I nuet finns bara ögonblicket kvar och ögonblicket är alltid hyfsat enkelt. I nuet kan smärta finnas, antingen fysisk eller känslomässig, men när du inte tänker jag kommer alltid att ha så här ont i ryggen eller den här sorgen kommer aldrig ta slut så handlar det om att hantera just det som nuet erbjuder och inget annat. Kan du vara med det som känns just precis nu och inget annat? Tankar om framtiden är oftast sju resor värre än vad ögonblicket är. Och framtiden är egentligen inget annat än ännu ett ögonblick i nuet. Vad du än har för problem i livet, testa att strypa tiden: Vad har du för problem just nu? Och nu? Och nu? Fortsätt så genom livet. Ett ögonblick i taget. Ögonblicket går att hantera och det är ganska oproblematiskt, till skillnad från framtiden som inte går att hantera, helt enkelt för att den inte existerar annat än som en tanke i ditt huvud, ett hjärnspöke. Gör vad du kan för att påverka din framtid, men kom alltid tillbaks till det innevarande ögonblicket. Det finns egentligen ingen framtid – du kommer aldrig att uppleva den som något annat än ännu ett nu. Ett helt hanterligt nu.

3.Att genomskåda är både det lättaste och det svåraste på samma gång (tycker jag). Genomskåda strukturen istället för att stirra dig blind på vad strukturen skapar. Egots sång är: sök, men finn aldrig. Vad innebär det? Det innebär att det finns en struktur i dig, och i alla människor, som aldrig blir nöjd. Något som alltid vill ha mer, bättre, något annat. En inbyggd frustration och en inbyggd känsla av brist. Kanske tänker du att det enda som fattas i ditt liv för att du ska kunna vara riktigt lycklig är den där stora lägenheten eller att komma in på din drömutbildning eller ett bättre jobb eller mer pengar eller bättre/fler vänner eller mer fritid eller ett riktigt meningsfullt förhållande eller barn eller att barnen ska växa upp lite/flytta hemifrån eller att dina föräldrar ska vara lite mindre irriterande eller att människor omkring dig ska bete sig som folk. Livet är som det är. Det är perfekt i sin imperfektion. Du kommer aldrig bli nöjd på den yttre nivån, mer än för några korta ögonblick då du precis har fått det du önskade dig. Men vänta bara, missnöjet kommer snart tillbaks. För det är så egot fungerar. Det hittar alltid nåt annat som du bara måste ha innan du kan må riktigt bra.

Hur genomskådar du rent praktiskt? Du ser hur strukturen fungerar. Du låter imperfektionen få finnas där, som en klåda på din hud, utan att låta den ta över fullständigt.

Det är inget fel med strävanden eller mål i livet. Bara du inte inbillar dig att du kommer vara lycklig när du når ditt mål. Den eventuella lyckan du kommer att uppleva då varar bara några korta ögonblick. Sen är frustrationen och känslan av brist snart tillbaks. Se istället till att må bra först, så blir alla strävanden och mål bara lek och bonus. Inget som du måste ha för att må bra.

Om du inte kan må bra i det lilla så kommer du heller inte att må bra i det stora. Inget i det yttre gör någon särskilt stor skillnad.

Livet ska vara frustrerande. Det är det för oss alla. Det är det för att vi ska söka nån annanstans. Inte i det yttre, utan inåt.  Tänk om du kunde få alla dina önskningar uppfyllda och sedan frysa livet när det är som bäst, så att ingenting förändrades. Skulle inte det vara drömmen? Nej, inte alls. Om det skulle gå att göra, vilket det ju inte gör, så skulle du ändå inte må bra. Din brist på utmaningar och strävanden i livet skulle snart bli din allra största utmaning. Livet blir tomt och meningslöst när det inte längre är frustrerande.

Genomskåda allt det som egot påstår att du behöver för att må bra. Du behöver inget av det. Dina behov är små. Lite kläder, lite mat, ett tak under himlen. Resten är egots behov. Egots omättliga behov som aldrig nånsin blir tillfredsställda mer än för korta ögonblick. Trots det enorma, nästan groteska, materiella överflöd vi lever i, i västvärlden, så mår vi inte bättre här än på andra platser på planeten där det är mer knapert. Vägen ut ur lidandet är att låta livet vara precis så som det är, i all sin imperfektion. Frihet från onödiga begär, frihet från att behöva ha livet på nåt särskilt sätt. Det är så oerhört lite du behöver, på riktigt, för att må bra. Men du kan behöva släppa taget om saker för att nå dit. Du behöver släppa motstånd, tid och egots inbillade behov.