Foto: Cam Miller
Första gången jag hörde talas om detta med att välsigna det du äter och dricker, så tänkte jag “What?! Gud, så skumt!” Men det är inget skumt alls. Det är bara det att vi lever i en kultur där detta känns så ovant och märkligt. Vi är inte vana vid att hur vi äter är lika viktigt som vad vi äter.
Jag är övertygad om att det är nyttigare för vår kropp att först välsigna och sedan riktigt njuta av att äta en Big Mac i ett trevligt sällskap sittandes i lugn och ro vid ett bord med tända ljus än att på stående fot kasta i sig en sallad som man inte tycker är särskilt god eller knappt hinner känna smaken på.
Vad har du för attityd till maten du äter? Kan du ägna några sekunder, innan du börjar äta, åt att bara tyst tacka för den? Kan du välsigna den och tacka för att du även denna dag är en av de personer på vår planet som är förunnad att få äta sig mätt? Är den god och kan du njuta av den? Kan du känna att du tar hand om dig själv genom att äta och njuta? Har du dukat fint och tänt ljus? Tuggar du maten väl och äter relativt långsamt med full uppmärksamhet på smaker och synintryck från mat och dukning? Tillåter du dig att sitta kvar vid bordet några minuter efter att du har ätit klart?
Hur du äter påverkar hur du smälter maten och hur din kropp kan tillgodose sig den. Att du tycker att det du äter är gott är också mycket viktigt för hur din kropp tar hand om maten. Hur du äter påverkar också huruvida du skapar slaggprodukter i din kropp eller inte. Vad du äter är viktigt – absolut! Men glöm inte bort att hur du äter är minst lika viktigt. Det är bara det att vi har glömt bort det i vår kultur.
Kloka ord! Den här texten av Thich Nhat Hanh uppmanades vi läsa inför varje måltid när jag jobbade som volontär på New Life Foundation:
Underbart att läsa, Robert! I många andra kulturer är det vida spritt hur viktigt det är med hur vi äter. Själv tycker jag att det gör hela skillnaden. Och det här med att tacka och välsigna…det behöver ju bara ta några sekunder.