Var inte rädd

Foto: Angela Marie Henriette

 

(Om Jesu födelse)

Det slungas från skyarna bomber mot taken,
när modern lindar en barnakropp.
Hur vågar han födas så värnlös och naken,
tre konungars konung och världens hopp?

Hjalmar Gullberg

 

Jag har genom åren plöjt mängder av böcker om andlighet samt heliga skrifter. De har betytt mycket. Inte så mycket som den egna erfarenheten förstås. Ord är alltid ord. Men det som slagit mig som den tydligaste röda tråden genom allt jag läst, förutom det självklara kärleksbudskapet, är: “Var inte rädd!”

Aldrig har jag mött en helig skrift utan den uppmaningen, om och om igen. Vad innebär det då att inte vara rädd? Hur kan man vara människa utan rädsla? Vi alla delar detta: Vi kommer, med säkerhet, förlora vår kropp, det liv som vi känner till här och alla människor som vi älskar. Och det är högst osäkert när detta kommer att hända. Men inom en relativt snar framtid för oss alla. Hur kan vi inte vara rädda?

Men budskapet om att släppa rädslan går hand i hand med att inse att vi är större än vår lilla person. Marianne Williamson uttryckte det som att vara rädd är att bara lita på sin egen kraft. Det är det det handlar om. Om vi lägger all vår tilltro i våra egna händer, om vi tror att vi är vår egen lyckas smed, om vi tror att allt handlar om våra prestationer…då är rädslan total och alltid påtaglig. Vi måste alltid kämpa.

Men att inte vara rädd handlar om att söka det som är större än oss, att se att det finns mening och sammanhang i det, till synes, meningslösa. En väv av intelligens som omger hela universum. Bara den som kan erfara det, genom direkt upplevelse, kan släppa på rädsla, känna sig trygg och buren. Trygghet handlar om att lita på det som är större än oss själva.

Vi kommer alla att förlora allt. Vi kommer alla att möta smärta. Ändå. Det är ingen fara.

Jesus föddes värnlös och naken. På många buddhistiska målningar får vi se människor som visar upp en öppen handflata. Jag frågade en gång en buddhist om den och han svarade att det är ett sätt att visa sin sårbarhet och den blottade handflatan betyder samtidigt “Jag är inte rädd!” Sårbarhet går hand i hand med trygghet. Vi är inte starka och trygga när vi är skyddade eller när vi kämpar och slåss. Vi är starka och trygga när vi är sårbara. När vi törs leva i sårbarhet och ovisshet, med en visshet om att vi är trygga mitt i den. (Vi är alla sårbara och vi lever alla alltid i ovisshet, vare sig vi är medvetna om det eller inte.)

Jag skrev nyligen ett inlägg som delvis tog upp kvinnoförtryck. Något som kan väcka ilska och kämpaglöd hos de flesta, orättvisor och förtryck som drabbar människor. Jag tycker alltid om att se allt ur en större bild, ur ett större sammanhang är det lättare att se varför, vad gäller det mesta.

Hur kan ondska finnas om Gud finns? Vad är ont och vad är gott? Kan vi verkligen veta detta? Det mörker som jag har upplevt i mitt liv är en grund till så mycket glädje och trygghet idag. Men mitt inne i det så kändes det aldrig gott.

Det går även att se samhällsfenomen ur samma perspektiv. Samhällskroppen går att jämföra vid en individs kropp. Varför allt detta kvinnoförtryck genom generationer? Kvinnoförtrycket har lett till något gott för kvinnor generellt, i längden. Kvinnor är, generellt sett, öppnare än män för mindfulness, meditation, andlighet – sånt som ger äkta styrka, glädje och trygghet. Äkta makt. Förtryck öppnar upp bröstet för en djupare och mer kärleksfull verklighet. Den fantastiska intelligensen i denna ironi, karma kan man kanske kalla det – det som har använts för att kontrollera och trycka ner kvinnor har i längden gjort att kvinnor bara blir starkare och starkare.

Varför främlingsfientlighet och varför är främlingsfientliga partier på framfart? För att vi behöver det! Vi behöver mörkret för att kunna se ljuset. I takt med att främlingsfientligheten har vuxit i Sverige har också kärleken och medvetenheten om främlingsfientlighet vuxit.

Det finns en intelligens, en organisk process, bakom personliga öden såväl som samhällsfenomen. Vi missar det när vi stirrar oss blinda på detaljer. Därmed inte sagt att vi inte ska vara krafter för förändring när vi känner att vi vill det. Det både ska och bör vi. Men vi kan med samma blick också se att det finns sammanhang och intelligens mitt i det meningslösa. Vi behöver inte känna oss så maktlösa och rädda.

Att se det, att känna det på djupet i sitt hjärta, är motsatsen till rädsla. Det är trygghet. Så länge vi tror att vi är ensamma mot världen så kommer rädsla alltid att vara vår främsta upplevelse och de beslut vi tar kommer att grunda sig i rädsla. Och bidra till mer smärta i världen.