Foto: Elisabeth Labbaci
Vi lever i ett utpräglat pittasamhälle, dvs handling, görande, agerande är det som värderas högst. Det är fint att göra. Helst göra mycket och hela tiden. Så fort något inte känns bra, så förväntas vi göra något. Ändra på en situation, fixa nåt, säga till nån, fatta ett beslut om nåt, ta ett piller vid minsta huvudvärk och även oönskade känslor kan medicineras bort. Allt ska helst gå mycket snabbt.
Men det finns ett annat sätt att närma sig världen, att närma sig “problem”. Att ändra på sig inuti är ofta mer effektivt. Att ändra förhållningssätt. Att ibland låta saker vara som de är, fast de inte är precis som vi vill. Släpp kontrollen, ha lite tillit till livets process. Testa att låta människor vara som de är, lägg ner ditt motstånd. Situationer förändras, vi behöver inte alltid göra något. Vi behöver inte alltid fatta snabba beslut, det kan vara nyttigt att under en tid leva i ovisshet och låta beslut mogna fram (även om det är jobbigt). Både huvudvärk och ångest går till slut över av sig självt, om vi bara väntar lite, om vi bara vågar uppleva det jobbiga. Det är inte farligt att ha lite ont eller att må dåligt. Och vi kan märka hur världen ofta förändras av att vi förändras inuti. When we change the way we look at things, the things we look at change.
Jag säger inte att vi aldrig nånsin ska göra nåt. Ibland är görande, agerande det enda rätta. Men yang, den manliga energin, har fått en så överdrivet stor plats i väst. Väldigt, väldigt ofta så mår situationer bra av att vi bara låter dem vara precis som de är. Ofta behöver vi inte göra någonting. Det är snarare inuti vi behöver förändras.
Kommentera