Foto: ArTeTeTrA
Jag har fått flera förfrågningar om att skriva på olika teman på sistone. Tusen tack för dem. Jag uppskattar verkligen att höra vad ni vill läsa om. Allt jag skriver om kommer dock inifrån för mig, dvs jag tänker aldrig nånsin ut nåt. Jag går omkring med de frågor jag får ett tag och ibland kommer ett inlägg. Andra gånger kommer inget. Så funkar det, bara så ni vet. Här kommer ett svar på en fråga jag fick.
Varför träffar jag bara “farliga” eller känslomässigt otillgängliga partners?
Problemet är förstås inte att du träffar dem. Utan att du attraheras till dem. Problemet är inte vilka människor vi drar till oss utan vilka vi själva dras till. Om det är personer som i längden gör dig illa, finns något viktigt för dig att lära dig om dig själv där.
Den andra sidan av att attraheras till “farliga”, känslomässigt otillgängliga, upptagna eller psykiskt/fysiskt våldsamma partners – alltså partners som erbjuder oss smärta – är att man inte attraheras av känslomässigt tillgängliga, sunda partners som har något verkligt att ge. Man kan inbilla sig att man skulle göra det, om man bara kunde träffa nån sån, men i själva verket väljer man noga ut sina känslomässigt otillgängliga partners. Även om det är undermedvetet.
Saken är den att om du, innerst inne, inte tror att du duger som du är så kommer du aldrig att välja en partner som tycker att du gör det. Du dras bara till en människa som tycker att du är underbar om du på djupet tycker det själv. Du dras till människor som kan bekräfta din egen inre upplevelse av dig helt enkelt. Du vill få din verklighet bekräftad.
Det är därför vi attraheras av människor som inte vill ha oss. Vi låtsas bli förvånade när de lämnar oss eller behandlar oss illa, men i själva verket passar de perfekt in i vår undermedvetna plan. Du får din upplevda sanning bekräftad för dig: Det går inte att älska mig.
Anledningen till att människor som är känslomässigt tillgängliga och har något verkligt att erbjuda dig verkar tråkiga är att de är de partners som är farliga på riktigt. Där finns risken för riktig intimitet och sårbarhet. De kanske är kvar tillräckligt länge för att lära känna dig. De kan riva alla dina skyddsmurar, inte genom undvikande eller misshandel, utan genom kärlek.
Tillgängliga människor innebär livsfara för ditt ego, för de hotar att riva dina skyddsmurar. Det som upplevs som uttråkande eller brist på spänning hos dessa är i själva verket en försvarsmekanism som finns hos dig. Anledningen till att vi inte attraheras av känslomässigt tillgängliga människor är att vi själva inte är känslomässigt tillgängliga. Enda vägen ut ur detta är genom att genomskåda. När du ser varför du blir intresserad/inte blir intresserad av en person så släpper mönstren så sakta av sig själva. Och i längden behöver du såklart jobba med din egen känsla för dig själv.
Vilka människor du dras till på din livsväg speglar något som finns i dig. Du träffar alltid just de personer som du behöver för att komma vidare i din utveckling. På så sätt träffar du egentligen aldrig fel.
Jag har fått lära mig själv att bli medveten om något viktigt i livet.
Tack?
Tack, Mod <3