Vila

Foto: Janelle Ball

Efter en lång period av sjukdom denna mars månad, förmodad influensa, så är jag in i märgen trött. Enträgen hosta och så gott som dagliga störtblödningar från näsan tröttar ut en redan försvagad kropp.

Naturligtvis stoppar jag i mig det jag kan, för att hjälpa till. Silver, blutsaft, rosenrot, vitaminer, honung, ingefära och varma teer på nypon, kamomill och åkerfräken. Och så mediciner.

Inget preparat, naturligt eller medicinskt, fungerar dock lika bra vid sjukdom eller rehabilitering som vila. Detta naturens mirakelmedel nummer ett. Att ligga stilla på sin rygg. Vad gör djur när de är sjuka eller trötta? De vilar. Så självklart. Så lätt, men ändå så svårt när man är människa och ska komplicera allt. Att inte unna sig vila när den behövs är en form av självförakt. Vi kan inbilla oss att vi står i för andras skull och för att världen skulle gå under utan oss, men i själva verket handlar det ofta om att inte tro att vi är värda detta så självklara; att få vila när man är sjuk.

Jag brukar vara bra på att ta hand om mig vid sjukdom numera. Men denna gången har jag av olika anledningar inte unnat mig tillräckligt med vila. Feberdagarna spenderades i sängen. Sedan var jag igång ganska direkt trots att jag uppenbart inte har varit frisk.

När jag så nu fick påsken till bara vila och inget annat än vila så började kroppen att läka. Att få ligga på min rygg ca 24 timmar per dygn, under tjocka täcken och med varma teer, några böcker och alla säsonger av favoritserien. Det tog bara ett par dagar och så var tre veckors hosta och näsblod över.

Vila. Det finns inget substitut som ersätter vila.

Det verkar som att kroppen ofta blir sjuk just i de perioder som vi är dåliga på att vila också. Som att kroppen skapar sjukdom när vi inte ger den vila. För att tvinga oss att vila.

Denna influensa har jag förundrats över kroppens läkningsförmåga. Fantastiska kroppen som tar hand om allt helt på egen hand. Så länge vi vilar i alla fall. Halsont, check! Feber, check! Muskelont, check! Svimningar, check! Snuva, check! Hosta, check! Näsblod, check! Det har nästan tagit en månad – förmodligen delvis för att jag har varit så dålig på att vila denna gång – men nu är jag nästan bra. Efter att ha låtit kroppen göra sitt. Jag vill ge tillbaks till denna underbara skapelse som jag får bo i.

Jag märker runtom mig hur människor som beklagar sig över trötthet ständigt får tips på preparat att ta eller att börja träna eller att gå till läkare och kolla upp vad som kan vara fel. Men det behöver inte vara något fel på kroppen bara för att den är trött. Ibland är det faktiskt bara vila som behövs. Vi utsätter våra kroppar och våra psyken för så mycket. Vi måste avsätta tid för vila och återhämtning också.