Foto: Stephen Little
Vintersolståndet är här. En av årets mest magiska nätter. Jag påminns alltid av det viktigaste då. De där frågorna som tog mig årtionden att lära mig ställa. Kanske handlade det om naivitet, den ungas känsla av att vara odödlig och att livet här på jorden är oändligt. Men ännu mer; en rädsla, en sorts omognad, inför svaren och inför tillvaron i stort.
När rädslan försvinner så faller så mycket på plats. Rädsla blockerar livsflödet hos oss.
Alla som har varit nära att mista livet. Alla som har haft en nära som har mist livet. Döden tvingar oss på knä, tvingar oss att ställa de allra viktigaste frågorna, tvingar in oss i kärnan av vår existens här och nu.
Vår tid är inte bara ändlig, utan väldigt kort. Har du verkligen tid med något annat än det allra viktigaste? Har du verkligen tid att vara arg, att döma andra eller situationer, att stanna i relationer som inte funkar eller på ett jobb där du vantrivs eller grubbla på sånt som varit? Slösa inte med det allra dyrbaraste du har.
Frågorna är: Vad vill jag? Vad vill livet mig? Varför är jag här och vad ska jag använda min utmätta tid till?
Bara du kan svara på frågorna. Bara du kan veta svaren som gäller dig. Kanske kommer inte svaren direkt, men du måste börja med att ställa frågorna. Ställ dem dagligen under en tid. Svaren kommer komma. Kanske inte i ord, kanske som en känsla eller en bild (tarot) eller i ett mail eller i en tidningsartikel.
Låt denna vackra, förtrollande natt verka i dig och ge dig klarhet, fokus och skärpa.
Vintersolstånd
I nattens mörker föds ett ljus
en strimma
en gnista
en stjärna
en flamma
i form av ett barn
När månen är nyfödd
föds det fysiska barnet
på olika delar av jorden
Det har många namn
Horus, Mithras, Alban Arthan, Jesus
en symbol
för det inre barnet
det med vakna ögon
det som rör sig genom världen
som genom en klardröm
När ljuset är som svagast
i det yttre
finns en gnista i dig
ett svagt ljus i det inre
ett frö som en gång såddes
Du och endast Du vet vad som är bäst för Dig
Lyssnar du?
En oerhörd stillhet drar genom skog och stad i natt
Tack Elisabeth för en mycket tänkvärd och insiktsfull text. Jag har insett nu vid 34 års ålder, hur pass kort livet är. Innan trodde jag precis som du skrev att det var oändligt. Men den insikten har bidragit till att livet nu är så mycket vackrare och roligare. Just det sköra gör det så smärtsamt vackert och det känns så viktigt att ta tillvara på varje dag, stund, ögonblick. Att vara rädd om min tid. Tillbringa den tillsammans med dem och det jag älskar.
Vill önska dig en god jul och ett gott nytt år, tack för alla fina texter du skrivit detta år!
Kram Theréze
Vad fint att få läsa, Thereze! Precis sådär för mig med. Fokus. Inte en endaste borttappad dag, varje dag en liten pärla som jag vårdar ömt i hjärtat. Tack själv snälla du för allt du har läst och alla dina fina kommentarer! De värmer alltid så mycket. God jul och gott nytt år tillbaks! <3 Kram