Idag pratade jag med en av mina vänner om år 2007. Vi kände inte varandra då och han frågade mig om hur mitt liv var då.
Åren mellan 2006-2008 var mitt livs värsta och just 2007 var kanske det värsta av dem. Min livssituation, den människa jag var, människorna jag hade omkring mig. (Åh, människorna! Så mycket ömhet jag kan känna för de tafatta varelser vi var då.) Det känns som en dröm nu. Eller ja, en mardröm. Det är som jag håller om den där personen som var jag, men ändå inte var det, inuti. Jag skulle vilja dela lite av den tiden här känner jag. Men den involverar så många andra människor som jag inte vill lämna ut.
Jag tycker alltid att det är spännande att prata med vänner om vad de gjorde under ett år, när man ännu inte lärt känna varandra, och minnas vad man själv gjorde och jämföra. Hur nära man gick varandra, i samma stad, kanske på samma gator samtidigt utan att veta vem den andra var. Min vän gick igenom ett liknande helvete som jag gjorde just år 2007.
Det är ett under att jag överlevde de där åren. Men jag gjorde ju det. Och i efterhand kan jag vara tacksam för dem för de förändrade något radikalt i mig. Det blev en brytningspunkt i mitt liv. Och förutom min närmaste familj känner jag bara en person från tiden innan 2008 idag. Alla människor byttes ut. Inte som ett medvetet val, utan det blev bara så. När jag förändrades på djupet så förändrades också min yttre värld.
År 2007 minns jag att jag lyssnade på den här på repeat hela tiden. Och såhär i efterhand, när jag lyssnar på texten, gråter jag lite. För det är så uppenbart varför just den berörde mig så. Jag var verkligen a glas of water longing for the ocean.
Och musiken tar mig tillbaks till tiden. Det är som att jag är där igen. Inte på ett jobbigt vis direkt. Visst finns det en sorg också, men framförallt en styrka. Det är som styrkan jag har idag blir mer uppenbar när den hamnar i relation till den lilla människan jag (trodde mig) var(a) då.
I min bekantskapskrets var år 2007 ett jobbigt år för många. Hur var året för dig? Minns du? Jag är väldigt nyfiken , för jag har ibland tänkt att det kanske var någonting i atmosfären det året, eftersom det var ett tufft år för så många känsliga själar jag känner. Någon sa mig också att åren innan 2012 tolkades som kritiska i mayakalendern. Som födslovärkar för den nya tiden. Och precis så upplevde jag dem – som en tre år lång förlossning. Och en ny människa blev till.
Jag fick tänka efter, men för mig var det också ett jättesvårt år.
Det var året jag tog studenten. Alla mina vänner var glada, men jag hade världens ångest för jag gillade faktiskt skolan. Jag var fast i ett destruktivt förhållande som inte tog slut förrän 2011. Jag visste inte vad jag ville göra med mitt liv och åkte på två aupair resor där jag inte alls mådde bra!
Intressant, Marina. Såklart kan allt det där bara vara slumpartat, men 2007 tycks verkligen vara ett turbulent år för så många. Tack för att du delar med dig!