Just när man är extra känslig är det extra viktigt att välja noga. Att hela tiden begrunda; är detta vad jag vill? Är detta vad jag verkligen vill?
Måhända kan det verka självupptaget och märkligt i många människors ögon. Men när man är extra känslig kan det vara helt livsnödvändigt. Det är först sen jag började välja noga, noga som jag har märkt att jag har mer energi kvar i slutet på dagen och att jag är mer livsglad generellt.
För människor som inte har samma känslighet kan det vara väldigt svårt att förstå, har jag märkt.
Jag kan ha utsatt mig för några få för otäcka bilder i en film och vara starkt påverkad i veckor efteråt. Våld, och framförallt sexuellt våld, på film gör nästan lika ont i mig som om jag skulle vara utsatt själv. Numera känns det inte värt det. Jag väljer bort stenhårt.
Man kan välja bland precis allt.
Människor man har omkring sig. Vilken mat man stoppar i sig. Hur mycket vila man ska ha. Vilka tillställningar man ska gå på. Vad man ska engagera sig i. Vilka sidor man surfar på. Vilka filmer man utsätter sig för. Var man lägger sin uppmärksamhet.
Om du är ur balans, fråga dig själv; har du valt fel någonstans?
Det är hissnande att tänka på hur lite vi verkligen måste och hur enormt stor frihet vi faktiskt har att välja. Och att välja bort.
Mkt bra och sant. Men ibland svårt att ha den självdisciplin som krävs för att välja det man mår bra av och acceptera att inte vara som andra. Ibland känns det tråkigt.
Bland det absolut svåraste som finns. Efter att ha försökt trycka bort min känslighet och tuffa till mig i ca 20-30 års tid, helt utan framgång, är jag hyfsat bra på att vara den jag är nu, att acceptera känsligheten. Trots det tycker jag fortfarande att det är svårt ibland, ganska ofta till och med. Men det är värt att lyssna inåt och det är värt att vara obekväm och annorlunda för att få välja det jag behöver. Helt enkelt för att det gör verkligen skillnad. Jag mår ju faktiskt så mycket bättre av att välja utifrån hjärtat.
Sen tänker jag också att alla andra är ju faktiskt inte heller som alla andra, om du förstår vad jag menar ;) Utan nästan alla anstränger sig på nåt sätt för att följa nån slags norm för hur det ska vara. Och när man ger sig själv tillåtelse att bara vara den man är, med allt vad det innebär, så ger man ju alla andra samma tillåtelse att vara sig själva. Så vägen ut ur normens fängelse är ju att våga själv. Be the change you want to see in the world :)
Tack, Elin!
Orka normen! Så fint: “ge sig själv tillåtelse…”, “ger man andra tillåtelse”. Modigt att våga vara sig själv när man som dig är känslig <3
Tack, Magdalena! <3