When I run after what I think I want, my days are a furnace of distress and anxiety; If I sit in my own place of patience, what I need flows to me, and without any pain. From this I understand that what I want also wants me, is looking for me and attracting me. There is a great secret in this for anyone who can grasp it.
Rumi
Om möjligheterna nu är ändlösa, varför väljer då så många människor att leva samma sorts liv? Fast jobb, bil, bostadsrätt, banklån, tvåsamhet, barn och fem veckors semester?
Är det för att nästan alla verkligen vill leva likadant? Eller kan det handla om att inte våga välja det man verkligen vill? Kanske handlar det om att sysselsätta sig så till den milda grad att man aldrig ens hör den där tunna rösten inuti som berättar om vilken sorts liv som man är här för att leva? Den där rösten som säger att det finns alternativ. Och som berättar om att lyckan aldrig finns i att kopiera vad som utåt sett kan se ut som ett framgångsrikt liv. Framgång är bara en enda sak; inre glädje. Och den kommer ur att leva sant. Låt inte en galen värld lura i dig något annat.
Lämna ett svar