Få saker är mer lärorika än att bara vara med sig själv. Inte att vara ensam och kolla på serier eller läsa böcker eller att ägna sig åt andra distraktioner, utan att faktiskt bara vara där, med sig själv. Umgås med sig själv.
Sitta i soffan med sina tankar och känslor. Resa själv. Vara ensam i naturen och uppleva den själv. Att vara stilla med sin inre och yttre verklighet. Att nyfiket iaktta sig själv.
Det händer något när man uppmärksamt upplever på egen hand. När man är nyfiken på tankar och kan vara där nästan som en förälder när högljudda känslor ger sig till känna. Att kunna hålla om sin smärta eller smeka sin ångest över håret, som små barn, istället för att döva. Att vara ett utrymme där allt får finnas, där känslor får komma och får ebba ut. Att vara själva utrymmet. Och att ta tillfället i akt att lära sig om sig själv.
Jag tycker inte om uttrycket vara sin egen bästa vän. Helt enkelt för att det ger intryck av att vara två – när man i själva verket är en. Men däremot tycker jag om att veta vem man är. Det finns inget viktigare i livet än just det: Att veta vem man är. Att känna sig själv.
Ingen trygghet kan vara större än den som kommer ur att känna sig själv på djupet.
Lämna ett svar