Förändring är bara möjlig när den sker på djupet, på insidan. Annars blir den bara kosmetisk, som en make up som läggs på samma yta, samma ansikte.
Om och om igen erfar jag detta. Både i mitt eget liv och när jag iakttar andras.
Vårt inre speglas ständigt i det yttre. Och människorna vi möter är vi själva. Hela tiden en aspekt av de vi själva är.
Jag ser entreprenören som bygger upp ett miljonföretag från noll och förlorar förmögenheten över en natt. För att sedan bygga upp ännu ett miljonföretag, från noll. Människan som går från att bli misshandlad i en relation för att äntligen lyckas lämna den och träffa en ny, där hon till slut också blir misshandlad. I mitt eget liv kan jag se det överallt. Hur det som verkar nytt och fräscht i själva verket är same shit, different pile. Samma kille i ett par nya brallor. Det nya är bara på ytan och jag behöver bara skrapa lite, lite.
Det är som bitarna i ett kaleidoskop. Vi skakar och vi skakar och ideligen uppstår nya mönster. Men det är hela tiden samma bitar vi tittar på.
Tills vi lägger det ifrån oss och iakttar själva tittaren. Det är där vi måste börja. För att få chans till något nytt.
Lämna ett svar