De intuitiva

När jag för drygt 20 år sedan lärde mig att dyka stötte jag på utmaningar. Alla andra i min dykgrupp verkade ha det så lätt medan jag så fort fick panik under ytan och inte klarade av att gå riktigt djupt.

Mellan mitt kämpande och panikattacker kände jag mig hopplös. Skulle jag nånsin lära mig att dyka riktigt djupt?

Jag pratade med min lärare. Och han försökte trösta mig med orden: Det är de allra mest intelligenta kropparna som har svårast för att dyka. Kroppar med stor känslighet vet att de inte kan överleva under vattenytan. Riktigt intelligenta kroppar har svårt att koppla bort den starka intuitiva vetskapen.

Det var klen tröst för mig just då.

Men till slut, långt efter alla andra, blev jag en riktigt skicklig dykare. Känslig också under ytan. Men skicklig. Kanske på grund av det.

I efterhand har jag dock ofta tänkt på min dyklärares ord. Numera ser jag verkligen min känslighet som en intelligens, en gåva. Helt enkelt för att jag har upplevt den som det så många gånger. Den har absolut fortsatt att sätta krokben på mig genom livet. Men lika många gånger har den räddat både mig och andra från fara eller onödigt lidande. Eller hjälpt mig att veta en massa som andra inte vet något om. Den har hjälpt mig att bli framgångsrik i mina språk- och konststudier.

Det är inget fel på känsliga människor.

Det är bara fel att inte ta till vara på människors olikheter.

Fler och fler barn som inte “passar in” i skolan får neuropsykiatriska eller psykiatriska diagnoser. Och vuxna också för den delen. Som om de vore sjuka.

Jag skulle vilja se någon sätta diagnos på mänskligheten istället. Eckhart Tolle har försökt sätta en diagnos som om mänsklighetens historia vore en klinisk fallbeskrivning av enda människa och diagnosen blev “kroniskt paranoida vanföreställningar samt en sjuklig benägenhet att begå mord, extrema våldshandlingar och grymheter mot förmodade fiender. Kriminell galenskap med några få klara stunder.”

Det är en tydlig galenskap i sig att sjukförklara alla som inte smidigt smälter in i de system som vi har skapat. Och då fler och fler anses “sjuka”.

Det viktigaste är att behålla klarsynen. Att se det friska i människor som reagerar mot något sjukt. Det viktigaste är inte att andra ändrar uppfattning om detta. Det viktigaste är att själv behålla friska ögon.

När en blomma inte växer så är det inte blommans fel. Utan miljön i vilken den lever. Vi behöver ändra på bevattning, temperatur och hur mycket sol den utsätts för.

Det är lika för människor. Ingen människokropp kan leva under vattenytan. Så människokroppar som protesterar vilt när de tvingas ner är friska kroppar.

Detta gäller även andra kroppar som befinner sig i osunda miljöer.

Vi har alla något att lära av de allra känsligaste. Det är de känsligaste som först reagerar när någonting är skadligt i miljön. Skadligt för alla. Det är bara det att de med längst känselspröt reagerar först. Då finns de där till hjälp för oss alla.