Den parallella verkligheten

Until you make the unconscious conscious, it will direct your life and you will call it fate.
C.G Jung

Bland det mest livsomvälvande som har hänt mig på sistone är att jag har gått med i en grupp för att tolka drömmar tillsammans. Jag har varit intresserad av drömmar, tolkat och skrivit om drömmar i hela mitt liv. Men aldrig ihop med andra och aldrig såhär metodiskt som jag gör nu. Och jag kan inte med ord beskriva vad dessa digitala träffar har gjort med mig. Det är som att jag ser med nya ögon på allt.

Det är som om jag lever i två olika världar, två dimensioner, numera. Båda lika verkliga, båda lika angelägna. Det har blivit spännande att somna. Jag vet aldrig vart jag kommer ta vägen, vad jag kommer att få uppleva.

Det går inte att styra och manipulera i drömmen. Man måste lära sig att lyssna och ställa frågor, bjuda in och begrunda det som man ännu inte har förstått.

Det slår mig också vilken enorm rikedom som finns tillgänglig för oss i drömmarnas värld. När vi inte uppmärksammar den är det som om vi lever ett kringskuret liv, en hel dimension fattigare. Och vi vet inte om det förrän vi tar ett fullkomligt kliv in i drömmen, det undermedvetna. Vi vet inte om det förrän vi tar drömmarna på allvar. Där finns så många budskap till oss själva om oss själva och våra liv i vaket tillstånd.

Jag märker också hur mitt liv i vaket tillstånd påverkas av att jag, metodiskt och konstant, drar med mig mina drömmar in i mina dagar numera. Drömfragment, bilder, som jag intuitivt känner har en stor betydelse för något i mitt vakna liv. Det är inte alltid som jag förstår hur. Men bara att låta minnesbilden få finnas där gör något med bägge dimensioner.

Jag har varit med om flera märkliga och synkronistiska händelser under denna relativt korta tid som jag har jobbat intensivt med mina drömmar, själv och ihop med andra.

Jag tänker ofta på att jag skulle vilja dela med mig mer med er om vad jag är med om. Just för att jag ofta känner mig ensam med dessa upplevelser. Men på sistone har jag känt mig lite låst. Det är så svårt att dela med mig utan att lämna ut andra runt omkring mig.

Det finns ett samband mellan yttre och inre verklighet. Det som möter oss ute i världen kan vara en spegling av något som finns begravt så djupt i vårt omedvetna psyke att vi inte ens i vår vildaste fantasi kan tro att det finns där. Men drömmarna kan hjälpa oss att få syn på det.

Just nu vibrerar och gungar allt i min vakna värld. När man börjar dra i en tråd någonstans så är det som att allt är fastknutet med vartannat och allt annat i ens verklighet också börjar röra på sig. Det händer saker på alla plan just nu och det är spännande att kunna vara med och iaktta. Jag är helt säker på att allt är kopplat till drömmarnas värld. Att ha dragit in nattens undermedvetet skapade bilder in i den stressiga vardagen har förändrat allt för mig. Det är inte två helt skilda världar. Även om det kan tyckas så vid första anblick så är de mer besläktade med varandra än man först kan tro. Det är magiskt att se kopplingen, befriande.

Det omedvetnas outgrundliga djup slukar upp mig om natten och från en djup sömn går jag till en annan, lättare sömn.
Den som kallas vanligt liv.