The beginning of love is to let those we love be perfectly themselves, and not to twist them to fit our own image. Otherwise, we love only the reflection of ourselves we find in them.
Thomas Merton
Åh, siffrorna! Jag höll på att smälla av idag när jag vaknade, slog upp min skärm och såg siffrorna! Siffrorna!!!
Har ni tursiffror? Mina är 7, 2 och 1. I lite olika kombinationer, men gärna tillsammans. Och idag: 2017-07-21. Det måste betyda något.
Idag kommer jag att vara extra uppmärksam på mirakel.
Och ett har redan skett.
Jag ska dra på mig min vackraste klänning och fika gott med de allra mest älskade. Idag finns det något att fira.
Det jag älskar mest med de som älskar mig är just den där kärleken som inkluderar allt. Vartenda litet “fel” och varenda liten “brist”. Att kunna slappna av och bara vara den man är. Att bli omfamnad som en hel människa.
Listan kan göras lång på sånt som inte är till min fördel.
Men trots det – så mycket kärlek!
Ibland kan man behöva anpassa sig. Men det finns en hel del saker som man ska låta vara som de är. Både hos sig själv och hos andra. Varje människa måste själv komma fram till vilka de är.
I kärlek kan man inte plocka russinen ur kakan. Det är allt eller inget. I nöd och i lust.
Det är de här ögonfransarna eller ingenting alls. Det blir inga andra ögonfransar så länge jag lever!
Jag tycker om det där fina: Om du inte vill ha mig som jag är, så är det inte mig du vill ha.
Det är en stor skillnad mellan att älska en människa och att älska bilden man går omkring med i sitt eget huvud om vem den människan är.
Lämna ett svar