Det händer att jag hittar på

Det händer att jag hittar på. För att sanningen är för jävla jobbig. Vem är det som säger att man måste dela med sig av Sanningen i tid och otid?

Min sanning är emellanåt så otroligt ocharmig. Sårig. Oattraktiv. Mörk. Förnedrande. Sjukdom och svek och skam och tillkortakommanden. Och sådant.

Och om man målar en tillräckligt vacker bild av sig själv så kan man nästan tro på den själv. Och bli lite glad för ett ögonblick.

Men ibland blir jag ledsen av allt smusslande. Så många mörka hemligheter i proppfulla garderober.

Ibland händer det att någon ser mig på riktigt. Sådär så att nån stannar till och börjar ställa frågor. Vad tycker du om det här? Hur var det för dig när du var si eller så gammal? Varför valde du det? Varför lämnade du den?

Jag märker hur jag stelnar och hjärtat slår fortare. Så snabba frågor kräver snabba svar, jag får inte snubbla, inte svara fel, måste svara rätt. Som om det fanns ett rätt svar.

Den som alltid säger sanningen behöver inte minnas vad hon har sagt.

Men jag behöver minnas.

Det är dubbelt. Jag tycker om att bli sedd. Men räds det samtidigt nåt alldeles oerhört. För det finns så mycket som ingen får se och så mycket som ingen får veta. Så har det varit jämt.

Var började det och var slutar det? Är det såhär också för andra? Jag har ju ingen som helst erfarenhet av att vara någon annan än mig själv.

Dina ögon mötte mina och fast jag vill stanna kvar vill jag också lägga benen på ryggen och bara löpa så fort jag kan. För jag känner igen den där blicken. Den som penetrerar alla skyddslager, som går under hud, nerver, kött. Någon som är intresserad på riktigt. Kräver mer än det jag normalt brukar ge. Inövade föruttänkta svar är inte nog.

Någonstans vet jag ändå: Det här är intressant. Jag tittar med nyfiken blick på det som händer i mig när någon skrapar lite på den polerade ytan. Paniken. Impulsen till flykt. Jag kan ändå behålla den där nyfikna blicken inåt och stilla mig något.

Sanningen. Den kanske inte alltid är fräsch, men den blir heller aldrig unken.

Den lockar ändå alltid.

Det är det där gamla vanliga om frihet.

The truth will set you free.