Det här är inte rätt tillfälle att hålla på med mindfulness

Min väns man har lämnat henne. Hon är ensam med två barn och har ingenstans att bo. Inte heller har hon någon ekonomi att tala om. Och till på köpet befinner hon sig i en livskris.

Hon är sedan en tid tillbaks intresserad av mindfulness och har vänt sig till mig för lite hjälp på traven. Men det var innan hon blev lämnad och ekonomiskt utblottad. När hon nu ringer mig och gråter och jag försöker ge henne lite mindfulla råd i all välmening, fräser hon: “Det här är verkligen inte rätt tillfälle att hålla på med mindfulness! Jag har riktiga problem. Jag kan hamna på gatan.”

Som om mindfulness vore en trevlig liten myspys-hobby man kunde pyssla med på kvällskvisten när allt är lugn och ro, man har all tid i världen, känner sig lugn och avslappnad och harmonisk och inga problem finns på horisonten.

Det finns inget bättre tillfälle att “hålla på med mindfulness” än när hela världen rasar samman. Det är just då den behövs som bäst.

Att vara närvarande i sitt eget liv. Oavsett vad ens livssituation innebär. Att vara närvarande i de nya besluten som måste tas. Att känna efter. Att släppa fram. Eller medvetet trycka ner en stund för att orka vardagen. Att göra allt man kan göra för att förbättra sin situation. Och att släppa taget om det man inte kan göra något åt. Medvetet. Om och om igen.

Men en av de vanligaste tankarna jag stöter på är just att mindfulness, det är något man ska hålla på med sen, när livet är lite lugnare och man har lite mer tid. Gärna i solnedgången på en medelhavsstrand. I framtiden. Där kan många se sig själva ta upp mindfulness.

Risken är ju dock rätt hög att den där dagen aldrig kommer. Och att man missade alla tillfällen till att vara närvarande i sitt liv, både de roliga, de jobbiga och de avgörande. Och alla andra däremellan.

Det här är exakt rätt tillfälle att vara mindful. Inte imorgon, inte om ett år och inte om 5 minuter. Utan nu. Just precis nu. Aldrig någonsin kommer det komma ett bättre tillfälle.

(Nu var det här några år sen och både jag och min vän kan skratta gott åt den där kommentaren.)