När man inte jobbar, pratar i telefonen, svarar på mail, tränar, handlar, dukar, lagar mat, diskar, tvättar, stryker, ser på TV eller vad man nu gör i sin vardag, så händer märkliga saker.
När man ligger och stirrar in i en tapet nån gång ibland så händer det att saker dyker upp. Livet processas och bearbetas närmare ytan. Tankar och känslor kan komma upp när vi slutar att distrahera oss. Ibland kommer tårar eller ilska. Sånt som har tryckts ner och som behöver komma ut. Tankar på människor som vi inte har sett på länge. Lust. Insikter.
Det är nyttigt att låta saker komma upp till ytan emellanåt. Känna vad som finns där. Vara ett utrymme där allt får existera. Det är en del av själva vilan. Att låta komma, bearbeta/uppleva och släppa taget. Låta ny energi komma in.
Tack. Blev inspirerad av ditt tidigare inlägg “vilodag”.. ..jag har vilat idag så pass mkt att just det hände nu ikväll att DET KOM UPP TILL YTAN. Kom som en chock nu ikväll. Inget kul men det händer helt klart mkt när jag är still och ger utrymme att känna och verkligen LYSSNA inåt. Jag tycker att jag lyssnar inåt jämt men vissa saker kommer ju inte riktigt fram om dom inte får det där extra utrymmet som dom uppenbarligen behöver. Och själva utrymmet måste skapas först (så att det skapas plats). Det är läskigt att ge utrymme om det i sin tur ger upphov till att gamla smärtsamma minnen kommer upp och ger sig till känna. Det är nog därför som vi till vardags så lätt flyr ifrån det. Jag tycker att jag är ensam mycket och är still ofta men tydligen inte tillräckligt mycket el ofta. Jag måste skapa ÄNNU MERA tomrum. Det fina och betydelsefulla är att det tomrummet sedan kommer ge plats åt det som jag drömmer om. Men först storstädning… <3
Vad fint att läsa, Maria. Nej, det är inte kul. Men ändå – det är bra. Det betyder ändå att det ligger nära ytan och när det kommer upp och tillåts att finnas och upplevs fullt ut så händer något genomgripande. Man kan kalla det för läkning.
Utrymmet är vitalt. Gamla känslosår känner på sig när det är tillräckligt tryggt och när det finns tillräckligt med tid och styrka för att de ska kunna visa sig. Ja, visst är det så att vi distraherar oss för att vi vill undvika att känna smärta. Men ingenting försvinner nånsin bara för att vi trycker ner det. Det hittar andra vägar. Kropp och själ är en helhet och om vi inte är med det som vi måste vara med, så visar sig känslosår i kroppen. Ryggproblem, astma, psykiatriska diagnoser eller cancer. Jag vill skriva mer om det. Du inspirerar mig ofta till nya inlägg med dina kommentarer. Tack för det <3
Ta hand om ditt nu, i den takt du orkar. Det kan vara bra att påminna sig; Det är inte farligt att känna. Även om det är obehagligt. Precis tvärtom. Precis som du är inne på; samma tomrum ger också upphov till livsglädje, lust, entusiasm och inspiration. När man är redo för det.
Tack! <3 :)
kram
Går in på din blogg och hittar detta passande inlägg för dagen.
Sökt läkare för yrsel. Extremt lågt blodtryck är orsaken. När man legat en vecka och det var bokstavligen sju år sen sist så sjunker blodtrycket till 100/60. Läkaren sa att ju mer aktiv man (läs jag) är i vardagen, desto bättre för att höja blodtrycket. Bäst att återskapa sina sex träningspass i veckan, så att blodtrycket stiger. Och inte minst för att alla känslor ska trycks ner ;)
Jobbigt! Har också lågt blodtryck, men inte så illa som ditt…Kram! Hoppas att du snart mår bra igen, på alla sätt och vis.