Var inte rädd för att öppna upp! Prata. Var dig själv. Visa dig. Berätta om dig, hur det är att vara du. Våga vara obekväm. Våga vara fel. Säg även sånt som är så pinsamt att du måste trycka huvudet i kudden efteråt. I alla fall emellanåt.
Det är jobbigare att trycka ner och dölja. Fasader skapar mer ångest. Det är bara det att den jobbigheten och ångesten är mer utdragen.
Det finns en sorts arrogans och hybris i att tro att man är ensam i sin sårbarhet.
Vi är alla människor. Sårbara är vi alla. Och tystnaden om det mänskliga vidgar klyftan mellan oss. Distansen är ett skyhögt pris att betala.
Lämna ett svar