Förändring

När man just har fattat ett stort beslut som innebär förändring känner man sig först ivrig och vill snabbt, snabbt skrida till verket.

I början kan man nästan bli hög på det nya. Allt känns så rätt!

Och tomheten kanske kommer ett tag efteråt.

Ska jag verkligen aldrig mer äta kött? Det var ju rätt mysigt att röka. Jag saknar hennes sällskap.Varför flyttade jag nu igen..?

Sådär kan tankarna gå. Särskilt när man har brutit relationer tycker jag att en stor tomhet ofta uppstår. Det är viktigt då att komma ihåg att minnas allt. Att inte bara minnas det man saknar, utan att också minnas det som låg bakom att man en gång tog beslutet.

Att lära sig vara med svåra känslor, utan att kasta sig in i impulsiva beslut.

Tomheten och saknaden är en del av stora förändringsprocesser. De är helt naturliga. Oftast går de över med tiden, även om det ibland kan ta lång tid. Ofta kommer de också i vågor. Ibland livet ut. Och då måste det få vara så.

Varje gång man väljer något väljer man också bort något annat. Om man väljer att bo i Göteborg kan man inte samtidigt bo i Stockholm. Och om man väljer att leva sitt liv med integritet kan man inte samtidigt göra alla människor glada. Det är bara så det är.

Jag har valt att leva mitt liv i sanning, att vara den jag är, att uttrycka det, att följa hjärtats röst och att stå upp för den jag är och mina behov. Då kan jag inte samtidigt umgås med människor som inte kan låta mig vara den jag är.

När jag tittar på det är det tydligt och jag vet att jag är rätt ute i mina beslut. Ändå är det sällan lätt att välja bort en relation. Och beslut kan vara komplexa. Det kan vara ett högt pris på att få leva sant. Det kan vara bra att veta, att vara förberedd. Om man missar det så kan man bli chockad när man ser prislappen.

Ändå – det är värt det. Om det är ett beslut som kommer djupt inifrån.

Var inte rädd för att förändra åt det håll du vill. Men var heller inte rädd när tomheten kommer, när baksidan av myntet gör sig påmint. Förändring kan vara smärtsam.