We destroy our opportunities because of a background sense that success is underserved; this breeds a compulsion to bring our outer reality into line with our inner one, so that we end up being as successful as we feel.
För nästan exakt 10 år sedan fattade jag ett beslut och gjorde en radikal förändring i mitt liv. Jag slutade röka.
Egentligen hade jag aldrig varit en riktigt inbiten rökare. Inte en sån som dagligen stod och blossade. Jag var en feströkare och en stressrökare. Men de festliga och de stressade tillfällena bredde ut sig med tiden. Till slut räckte det med att det började regna eller snöa för att jag skulle tycka att det var tillräckligt festligt för att röka. Och stressad var jag ju nästan jämt. Och för ett decennium sedan mådde jag ofta dåligt och hade stora problem med min hälsa överlag.
Det fanns alltfler anledningar att röka. Och hösten 2009 rökte jag ganska regelbundet. Jag hade hållt upp med rökningen många gånger under de 17 år som jag rökte av och till. Ibland i flera månader. Men sen började jag alltid igen.
Beslutet att sluta röka för gott kom till mig helt oväntat. Det var som att något beslutades i mig snarare än att det var jag som fattade beslutet.
Jag hade en ganska kort tid innan lämnat en alltmer destruktiv relation och vuxit enormt mycket i den processen.
Jag kunde se hur ett djupt självförakt försatte mig i allt fler komprometterande situationer. Jag behövde inte välja bättre. Jag behövde göra upp med det där självhatet. Om jag inte slog på mig så hittade jag alltid nån annan som kunde göra det åt mig.
Och nu när jag inte hade nån annan som kunde slå på, kunde jag klå upp mig själv med cigaretter. Jag är än idag övertygad om att regelbunden rökning, undantagslöst, är kopplat till ett djupt självförakt. Det fysiska beroendet går rätt snabbt ur kroppen. Problemet att sluta röka ligger på en helt annan nivå. Visa mig den människa med självrespekt och självkärlek som drar in mängder med gifter i sina lungor flera gånger om dagen/ i veckan!
Att sluta röka handlade om att genomskåda strukturen bakom beteendet som höll mig fast.
Själva seendet kom plötsligt. Men att jobba bort självförakt och jobba fram självkänsla tar tid. Det är ett långsiktigt och djuplodande arbete. Men det är lätt att mäta hur framgångsrik man är. Framgången speglas i hur väl man behandlar sig själv och i hur man tillåter andra att behandla en.
Nu närmar sig ännu ett decennium och jag tänker att nyårslöften/intentioner är för väldigt många en plats där gränslös optimism möter djupt självförakt. Det är just detta som får många nyårslöften att gå i stöpet. Vi kan omöjligt behandla oss själva bättre än vad vi tycker att vi är värda. Hur gärna vi än vill! Hur bra tankar vi än försöker tänka om oss själva! Vi behandlar oss själva och omger oss med människor som behandlar oss precis så som vi, innerst inne och djupast i hjärtat, tycker att vi förtjänar.
Så om du har intentioner för det nya året och det nya decenniet som närmar sig så råder jag dig att jobba med din självkänsla parallellt. Och att sätta nyårslöften med en gnutta medkänsla, dvs sätt inte skyhöga mål som du aldrig kan nå utan gör ditt nyårsmål realistiskt. Då slipper du svika dig själv. Att ständigt lova sig själv och sen svika sig själv är också något som föder självförakt och oförmåga att lita på sig själv.
Bryt ner dina nyårslöften tydligt och strukturerat och skriv ner i ett block. Om ditt nyårslöfte är att lära dig tala italienska så behöver du en konkret plan. Kanske ägna 15 minuter dagligen åt att studera språket? Sätt delmål, t ex i slutet av mars ska jag kunna berätta om min familj och mina intressen. Och i slutet av juni ska jag kunna beställa mat på restaurang. Och vad är det egentliga målet med ditt löfte, dvs varför vill du lära dig italienska? Kanske är det för att du vill kunna läsa en viss bok på italienska eller kunna kommunicera med släktingar eller på en resa. Det är viktigt för motivationen att ha ett tydligt varför.
Det är otroligt hur enormt mycket vi kan förändra i våra liv med en tydlig plan, ett realistiskt mål, ett varför och en djup förståelse av vad som har hindrat oss tidigare.
Vi är inte redo förrän vi är redo och bara du kan veta när det är dags för dig att göra upp med dina demoner eller ta tag i dina drömmar. Personligen tycker jag att det är lättare att ta avstamp i ett nytt år och i ett nytt decennium.
Jag önskar er alla underbara läsare ett gott nytt år!