Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för en rik man att komma in i Guds rike.
Lukas 18:25
Det är inte bara i sociala medier som glänsande perfekta liv trycks upp i ansiktet. Det händer i verkliga livet också. Emellanåt. Skryt om exotiska resor, eftersträvansvärda tjänster, vackra hem. Eller vad det nu vara månde.
Ibland tänker jag att människor “som har det bra” verkligen tror att de har det bra. Fast så är det ju i själva verket ganska sällan. Relationen mellan hur man har det i det yttre och hur man har det i det inre är anmärkningsvärt svag. Och har man det inte bra i det inre så har man det ju överhuvudtaget inte bra.
De flesta av oss behöver bara gå till oss själva för att inse det.
När jag peakade i det yttre så ekade det galet tomt inuti.
Lyckokänslorna kom inte där de förväntades.
De kom med kneget. Med brödsmulor och dammtussar. Med långa arbetsdagar och för lite pengar på banken. Med konflikterna, ensamheten och sjukdomen. Och motgångarna. Mitt i vardagslidandet; det var där de dök upp! Känslorna av lycka och tacksamhet.
När jag var student hade jag bara råd att köpa ost nån gång ibland. Jag minns fortfarande den där lyckan när jag vaknade på morgonen med en alldeles ny och fräsch ost i kylskåpet. Vilken lyx! Nuförtiden har jag ost i kylskåpet varje morgon. Men inte är jag lyckligare för det.
Det finns en bok med titeln Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Svaret är enkelt; Att ha det bra är vansinnigt överskattat. Det finns väldigt liten korrelation mellan att ha det bra och att må bra. Ett visst mått av kamp och lidande gör oss gott. Det får oss att utvecklas och gör det lättare för oss att glädjas över det lilla. Men det är mer än så.
Gud bor i skiten. Bland dammråttor och brödsmulor och diskhögar och konflikter och tårar, där huserar han. Det sägs att han finns överallt och så är det säkerligen. Men där människor har det svårt, det är där han hör hemma. Man behöver inte ens vara troende för att se att det finns något heligt i det enkla och skruttiga.
Nyckeln till lyckan ligger långt ifrån där de flesta söker den.
Länge sen jag kommenterade dina kloka & eftertänksamma tankar Elisabeth, men jag spar alla dina klokheter så dom finns där för mig när jag ger mig tiden och är i känslan att möta dom.
Tänker på citatet “En drake lyfter bara i motvind”. Ja vi ska stötas och blötas i livets svårigheter och först då startar vår analyserande eftertänksamhet som förr eller senare leder till insikter av förlåtelse, ödmjuk tacksamhet och inget behov av fördömande och inte att förglömma…trygg & varm sinnesro med glädje och skratt.
Men det innebär inte att man befinner sig i fullkomlighetens tillstånd dagarna i ända…icke alls, för rätt som det är halkar man ner i diket och skitar ner sig ordentligt igen MEN de går fortare för varje dikeskörning att hitta tillbaka till sinnesron igen.
Har ni tänkt på att när vi möter en människa i sorg eller nöd så blir mötet det sannaste vi kan uppleva. Då är egon och rollspel satta ur spel och kvar finns bara det sanna.
Så nog finns och hittar vi Gud i “skiten” när vi väl fått klar sikt i hjärta & hjärna.
Du skriver alltid så fina och eftertänksamma kommentarer, Ingela! Tack! <3 Och tack för att du läser.
De går av bara farten Elisabeth, efter man mött och landat i dina kloktankar…så varmt tack för du ger oss dom. :)
Absolut är det så, att Gud bor i skiten! Tack för dina funderingar!
Tack för läsningen! :)