Älskar denna enkla sysselsättning. Att ligga i en solstol i trädgården och iaktta molnformationer. Höra insekter surra. Låta tankar och känslor flöda fritt. Se solkatter leka på mina nakna ben.
Det är så mycket jag behöver ta ställning till. Men inte nu. Just nu; inget annat än jag, molnen och mina andetag.
Följer rytmen i andningen. Ingenting behöver jag göra själv. Andningen händer mig. Höjningen och sänkningen av magen när luften kommer in i kroppen och lämnar. I exakt denna stund drabbar samma rörelse varje människa på jorden.
Det var mycket tidigt i min barndom som denna upplevelse kom till mig.
Dock i en hängmatta på den tiden och långt fram i livet.
Men nu när min kropp inte vill som jag alltid så går det lika bra i en hammock.
Molnen kommer, omformar sig eller försvinner vidare eller helt enkelt löses upp…
Precis som vädret, tankar, händelser, drömmar, människor, livet…
Precis! Man kan vara var man vill, bara man har himlen fri. Vi kan verkligen lära oss så mycket av naturen, av att bara iaktta moln. Var vi än är på planeten och närsomhelst på dygnet – himlen finns alltid. Det har tröstat mig många gånger i livet. Och även bloggens namn kommer utifrån den vetskapen. Bara jag har ett en plats under himlen..så är jag nöjd.