Ingen bryr sig om dig

There’s a you-shaped hole in the universe.
Anonymous

I Glasgow runt år 1960 var en stor del av befolkningen fattig. Så istället för att gå ut på ställen och roa sig gick man hem till varandra, till de personer som bodde lite större, och roade varandra. Alla var med, barn som gamla. Man turades om att sjunga, dansa och spela. Någon drog skämt. En 8-årig flicka som hette Caroline hade en fantastisk röst. När det var Carolines tur att ställa sig framför de andra och sjunga blev hon blyg. Hon sa till sin mamma att hon inte ville.

Varför vill du inte? frågade mamman.
För att jag är blyg, svarade Caroline.
Varför är du blyg? frågade mamman.
För att alla kommer att titta på mig, svarade Caroline.
Inbilla dig inget, sa mamman. Det finns ingen som bryr sig om dig. Människorna vill ha musik och dansa. De vill bara ha kul! De skiter väl i dig.

Jag tycker mycket om den historien. Med åren har jag, på ett naturligt sätt, fått just den insikten. Min person är obetydlig. Mitt arbete är allt.

Mitt fokus ligger alltid på vad jag ska ge till världen och inte på vad människor ska tycka om mig. Människor får tycka vad helst de vill om mig. Vissa tycker om. Andra inte. De flesta är för upptagna med sig själva för att tycka något alls. Mitt eget fokus handlar dock bara om vad jag är här för att ge.

Jag är här för att undervisa i mindfulness. Tänk om någon märker att jag för ett ögonblick tappar närvaron!
Jag är här för att undervisa i tysk grammatik. Tänk om någon märker att jag inte kan varenda tysk regel i universum!
Jag är här för att hjälpa människor att hitta balans. Vad ska människor tro när de får höra att jag har haft ångest!

osv osv

Jag skulle kunna hålla på i en evighet. Min poäng är att när vi är fixerade vid vad människor ska tycka om oss som personer så tappar vi fokus på det som är viktigt, nämligen det vi ska ge. Om jag skulle engagera min energi i vad andra skulle kunna uppfatta som min kropps eller personlighets brister, istället för att göra det som jag är här för att göra, så skulle inget bli gjort.

Fler människor borde fokusera mer utåt än inåt. De skulle må bra av det. Men handlar inte meditation om att fokusera inåt? Nej, det handlar snarare om att grunda sig så pass i sig själv genom inre såväl som yttre iakttagelser så att man kan släppa sig själv. Och istället vara sig själv.

Att vara trygg och grundad i sig själv hjälper en inte bara att göra sitt arbete i världen utan det hjälper en också att inte påverkas så starkt av sin omgivning. Jag får ibland så fina kommentarer på mina inlägg. Och det är kul! Men jag blir inte alldeles ifrån mig av lycka. Ibland blir människor arga på mig eller kritiserar något jag gör, mer sällan här, men utanför bloggen. Och det är mindre roligt! Men jag blir inte knäckt. När den man är och det man gör är förankrat inuti så spelar det yttre inte så stor roll.
De stående ovationerna kommer inifrån. Oavsett vad människor i det yttre säger och tycker.

När jag pratar om arbete i detta inlägg så pratar jag inte (bara) om det som jag är avlönad för att göra. Jag pratar om allt jag är och allt jag gör av min tid här. Och så pratar jag om dig. Du har också ett arbete. Att du är en del av universum innebär att du har en uppgift.

Du är en unik person i universum. Ingen som har levat och ingen som kommer att leva har varit/kommer någonsin att vara som du. Varför finns just du? För att just du behövs. Den unika person som just du är och just de unika förmågor, upplevelser, “brister” och minnen som är kopplade till just dig behövs. There’s a you-shaped hole in the universe. Världen är på ett sätt med dig och när du försvinner kommer världen att vara en annan. Det är inte positivt tänkande, utan en sanning som ingen kan förneka. Ingen annan i universum kommer kunna ge det som just du kan. Att inse det på djupet är själva grunden i självkänsla.

Vad är det då du kan ge? Bli nästa Moder Teresa? Hitta ett botemedel till all cancer? Eller banbrytande alternativa energikällor? Nej, ditt jobb är helt enkelt att vara den du är och att stå för det. Just nu. Så lätt att det nästan är overkligt. Ändå – extremt på något sätt. Du kan aldrig någonsin se hur mycket du förändrar världen genom att vara den du är.

T ex

Att ge ut kärlek.
Att sätta gränser för vad du orkar med.
Att prata om ensamhet, utanförskap eller psykisk ohälsa.
Att berätta om sånt som du har kunskap om.
Att skapa musik.
Att odla.

På vilket sätt just du förändrar de människor du möter och hur de i sin tur förändrar nästa är inget som du kan veta något om. Vem skapade Moder Teresa? Bl a de människor som har mött henne eller som på andra sätt har influerat henne genom t ex skrift och handling eller levt liv. Ingen människa är en ö. Därför är ditt arbete viktigt.

Så nästa gång du ska hålla en föreläsning om t ex kinesiska muren (kanske i skolan eller på universitetet eller på en arbetsplats) så tänk mer på din perception än på de andras. Vad behöver dessa människor få veta om kinesiska muren? snarare än Tänk om de ser att jag darrar! Tänk om de fattar att jag inte vet allt som finns att veta om kinesisk arkitektur. Fokusera på vad du ser, inte på vad de ser. Är det ens möjligt att bli nervös då? Som mamman i Glasgow skulle säga: De vill bara lära sig om kinesiska muren. De skiter väl i dig!

Det handlar inte om dig. Aldrig nånsin kommer det att handla om din lilla person. Dina nerver, huruvida du är allvetande eller inte. Det handlar alltid om ifall du klarar av att vara den unika person du är och vad du är här för att ge.