Jag känner igen min väg

Frågan “varför?” dyker så ofta upp i samtal med andra.

Varför avsluta det projektet? Varför bryta den relationen? Varför åka dit på semestern? osv

Jag står oftast svarslös.

Varför väljer vi de liv vi gör? Eller är det så att något väljer genom oss?

Hur vet flyttfåglarna när det är dags att dra söderut och exakt när det ska göras och åt vilket håll de ska och när de är framme?

Jag har inget därför. Sällan någon vettig anledning alls.

Jag vet bara vart jag ska gå. Jag känner igen min väg när jag ser den.