Karthago

Ibland får jag för mig att jag ska resa någonstans.

När man tömmer sitt sinne och tänker allt mindre, vilket man kan göra genom daglig meditation och nu-fokus, så blir de tankar som dyker upp mer inspirerade och mer sanna. De kommer helt enkelt från djupare skikt och har ofta något viktigt att berätta för oss.

För 13 år sedan fick jag en sån tanke. Tanken sa Karthago. Karthago. Karthago. Om och om igen. Under ett par månader.

Jag hade aldrig intresserat mig särskilt för Karthago, visste knappt var det låg och fattade då rakt inte vad jag skulle dit att göra.

Men känslan växte sig allt starkare. Jag googlade Karthago och kort därefter satt jag på ett plan till Tunis, Tunisien och på väg till Karthago.

Det var en märklig resa. Jag var både lugn och upprymd på samma gång. Jag visste inte alls vad som väntade mig.

Väl på plats gick jag runt i de fantastiska ruinlämningar som finns där. Tittade på det som fanns kvar av det gamla riket, vackra mosaiker. Hela tiden med en stark, men lite underlig, upplevelse av koppling till platsen och en känsla av att det fanns en djupare mening med att jag var där. Jag minns att jag står väldigt stilla väldigt länge i en blå mosaiksal och känner mig rörd, överväldigad, på nåt oförståeligt sätt. Och jag sökte efter tecken på varför.

Ingenting hände under min vecka i Tunisien eller efter dagen i Karthago. Och trots att jag, och mitt sällskap, var nöjda med resan i stort så åkte jag besviket hem. Med en känsla av att jag hade missat nåt.

Cirka en vecka efter att jag kommit hem från Karthago drömde jag den mest speciella dröm som jag någonsin har drömt. Det fanns både ett tydligt budskap i drömmen samt en upplevelse av att jag mötte någon som inte längre finns hos mig. Och i drömmen hade jag ett samtal med denne. När jag vaknade mindes jag drömmen tydligt. Den var otroligt kraftfull och satte tydliga spår i mig, av lugn och av riktning.

Den här drömmen fick mig att fatta ett beslut som påverkade hela min livsinriktning. Och jag har många gånger tänkt; Vad var det i Karthago som jag behövde? Jag är övertygad om att drömmen kom till mig pga den resa jag hade gjort. I drömmen fanns också kopplingar till platsen även om budskapet inte hade med platsen att göra, utan gällde något i mitt vardagliga liv i Uppsala. Var det något med energiflödet där? Vad det något med platsen? Med mötet? Med något som hade hänt där?

Jag vet inte.

Men jag tror på budskap vi får till oss när vi stillar oss.

Det här var nu 13 år sedan. Och sen dess har jag inte fått till mig en plats lika starkt förrän tills för bara ett par månader sedan. På samma sätt upprepas en plats, ett land, inom mig. Och jag vet att landet är speciellt, på precis samma sätt som Karthago en gång var. Ett land som jag aldrig har intresserat mig för och, ärligt talat, inte ens visste var det låg förrän jag slog upp i kartbok.

Varje morgon när jag vaknar hör jag den där viskningen inom mig. Landet. Som jag ännu inte vill avslöja. För allt känns så nytt och så spännande. Jag vet att det är en resa jag måste göra. Den är lång. Och jag har börjat spara.