Det finns nätter
då inget annat hjälper
än din varma famn
Jag har dig, viskar du och smeker min nakna rygg. Jag har dig.
På morgonen, i det skoningslösa ljuset, känns allt som en dröm. Så mycket av nattens företeelser vitnar i ljuset.
Mellan oss vilar en vardaglig tystnad.
Jag går in i duschen. Du sätter på kaffet.
Men ömheten dröjer sig kvar när ögon möts över köksbord.
Du har mig. Jag har dig.
Insikten så sårigt skör att ögonen tåras. Vad har du och jag i kvällningen mer än varandra?