I eftermiddag har jag legat på soffan och iakttagit hur det kvällnats. Det finns nog inget mer rofyllt än att se himlens färger och ljus skifta från dag till kväll och mörker. Inte slita blicken från himlen. Inte tänka på annat. Inte somna. Vara där. Och när dunklet börjar sprida sig i hemmet, tända ett endaste stearinljus. Ligga kvar. Låta blicken dröja vid det.
När jag var liten brukade jag kura skymning tillsammans med min mormor. Vi låg bredvid varandra i sängen och bevittnade kvällens ankomst. Det förändrade mig på djupet. Skapade mig som människa. Jag hade inte varit densamma idag utan alla dessa skymningar som jag har kurat.
Jag tycker om att få följa naturens ljus så gott det går. Gå och lägga mig tidigare under den mörkare årstiden. Undvika lampor till viss del till förmån för ljus, eld. Mörkret och elden är så vackra ihop. Som om någon urgammal gen i mig minns att såhär ska det vara.
Skönheten i naturen är nästan ofattbar såhär års. Himlens skådespel likaså. Dramatiskt och vemodigt. Ändå anspråkslöst på nåt sätt. Den här tiden är tillåtande, avslappnad och kravlös. Man får vara som man är.
Ingen årstid berör mig lika djupt som hösten. Varje år tänker jag på hur fort den försvinner och jag är alltid rädd för att just den här ska vara den sista som jag någonsin får uppleva och att jag då inte tar vara på den fullt ut.
Jag vandrar långt bland löv och piskande regn och älskar hur höstens stormar sliter i min kropp och mina kläder. Och jag älskar novembers mjuka, varma inbäddning. Det insvepta. Som om novembers dimma också kryper in i sinnet. På ett skönt sätt. En inre vila.
Vilken är din favoritårstid/månad och varför? Har det ändrats genom livet?
För mig har våren alltid varit magisk. Vinterns bisterhet förbyts mot nysprakande energi, en skiftande grönska i naturen och ett allt skarpare ljus. Men (!), på senare år har jag alltmer kommit att älska hösten och inte monst oktober. Precis som du skriver så är naturen så ofantligt vacker och det finns ett kravlöst vemod (vet inte hur jag ska förklara det bättre…) som jag gillar jättemycket. Och ljuset är verkligen magiskt!
Tack för en fin text ❤️
Jag är som du fast tvärtom! På senare år har jag blivit mer och mer förtjust i våren! Särskilt tiden runt påsk. Ljuset och det spröda, försiktiga. Jag får också ofta flashbacks till tidig barndom under våren. Olika företeelser som känns igen, grusiga gator, tussilagon och en viss sorts ljus som väcker minnen i mig. Tack, Ulf! ❤️
Jag älskar sommarens ljusa nätter och (förhoppningsvis) varma dagar. Bad, somrig mat, det vackra i naturen och ledig tid är också plus med sommaren. Jag är född på sommaren och är ett riktigt sommarbarn. Tack för underbar text! Du beskriver hösten så lockande! Fint att få se den med dina ögon.
Jag är också sommarbarn, men har haft en lite dubbel relation till sommaren. Jag hade svårt för sommar tidigare i livet. Nu har den växt för mig. Särskilt sommarkvällar och sommarnätter tycker jag om. Och älskar också att bada! Tack, Julia!