Livets imperfektion

Foto: Elisabeth Labbaci

Life will give you whatever experience is most helpful for the evolution of your consciousness. How do you know this is the experience you need? Because this is the experience you are having at the moment.~ Eckhart Tolle

“Jag skulle vilja träffa nån” säger min vän.

“Vem då?” frågar jag.

“Jag vet inte.” svarar han, “Nån”.

Och så skrattar vi. Åt att någon eller något alltid fattas.

Livets inbyggda imperfektion. När “den rätta” saknas. Eller när det visar sig att den rätta kanske inte var så rätt. När vi är på fel arbetsplats. Eller när det visar sig att drömjobbet var väldigt stressigt och krävande. Eller när vänner beter sig underligt. Eller när pengar saknas till viktiga saker.

Nånting är fel. Nånting känns inte rätt.

Det är inte bara för dig det känns så. Det känns så för alla. Mer eller mindre alltid. Förutom när vi precis har fått det vi trodde att vi behövde. Då kan vi känna oss helt tillfredsställda en liten stund, några veckor eller kanske ett par månader. Men vänta lite – den där känslan av att nånting saknas är snart tillbaks. Alldeles strax kommer du att uppleva den igen.

Nånting är fel. Nånting känns inte rätt.

Det är det mänskliga tillståndet när vi söker vår tillfredsställelse och livsglädje i något utanför oss själva.

Men tänk om det är så att just den här känslan av imperfektion är helt rätt. Den kanske är precis vad som behövs. Behövs för vad? Den kanske behövs för att motivera oss att söka oss inåt.

Den kanske behövs för att motivera oss till att skapa storverk på jorden. Det kan vara så att man tänker att bara jag får lite mer egentid, lite mer pengar, ett hus på landet och en tillfredsställande relation så kommer jag att börja skriva på den där boken som jag alltid har velat skriva. Visst kan det vara så att vi behöver fixa nåt i det yttre ibland, men perfekta omständigheter är inte så inspirerande för kreativitet som vi kanske inbillar oss.

Hur många stora romaner, vackra låtar, berörande konstverk och andra storverk har kommit ur människor som levt under perfekta omständigheter? Det som berör oss mest har ofta kommit ur människor som har utmanats mycket. Därur har mycket skönhet slipats fram.

Varje dag under ett års tid ser jag att minst en människa (oftast fler) läser min text “Till dig som lider av ångest”. Jag som under delar av mitt liv har haft mycket ångest skapade den till hjälp för andra som också är drabbade. Jag har fått så många varma, uppskattande mail om den. Människor som har påpekat att den har varit viktig.  Tänk att något som har varit så svårt för mig har kommit att bli till hjälp för så många, att just den texten har tusentals läsare. Livets imperfektion och utmaningar krävdes för att den texten skulle komma till. Och det värmer mig så oerhört att just den har hjälpt så många.

Den där känslan av att nåt är fel, den där klådan under huden, den som alla har – den är precis som den ska.

Visst kan vi och bör vi försöka förändra när vi vill förändra. Så länge vi inte förväntar oss att våra förändringar kommer att minska klådan nämnvärt. Mer än för en kort stund.

Livsglädjen finns inuti. I varje ögonblick som vi låter livet vara som det är. Alltid imperfekt, alltid lite trasigt, kliande, lite otillfredsställande.

Kan du lita på att allt är precis som det ska och att du är precis där du ska vara, även om det inte känns så?

Det trasiga och det vackraste är tätt sammankopplade. Som Leonard Cohen sjunger: “There’s a crack in everything. That’s how the light gets in.”