You are the sky. Everything else is just the weather.
Pema Chodron
Föreställ dig följande scenerio:
En kvinna sitter ensam uppe sent en kväll i sitt vardagsrum i ett radhus någonstans i Sverige. Hennes man och dotter sover redan, men hon sitter uppe framför TVn, uppkrupen under en filt, och dricker en kopp te. Hon ser ut att ha det ganska bra. Då och då scrollar hon igenom sociala medier för att se vad som händer där.
Föreställ dig att vi har satt upp en videokamera i kvinnans hem så att vi kan se vad som händer.
Helt plötsligt, som från ingenstans, börjar kvinnan störtgråta. Tårarna forsar och hon hulkar, gnyr, snyter sig och torkar tårar. Tårarna fortsätter att rinna. Till slut, efter någon timme, är hon klar. Går och borstar tänderna, sätter på sig ett nattlinne och kryper ner hos sin man.Vi kan bara ana vad som dröjer sig kvar i kvinnans inre.
Vad var det som hände? Var det nåt som hände på TVn? Vad fick kvinnan att brista ut i vad som tycktes vara stor sorg och smärta? Utifrån sett hände absolut ingenting.
Det här är vad våra historier kan göra med oss. Vi sitter där, i värme och trygghet. Ingenting i nuet är hotande eller otillräckligt. Men det räcker med en historia. Ord. Ord som dyker upp i våra huvuden, ord som skapar drama och smärta och ilska. Och trots att allt är som det ska, i det innevarande ögonblicket, så kan historierna skapa en mardröm för den människa som berättar dem. Men bara för den människa som inte är uppmärksam på vad historieberättande gör med oss. Historierna kommer inte åt den som är medveten. Vad för skada gör en historia om man inte tror på den? Liksom vilken dålig film som helst är den oengagerande om den inte är trovärdig.
Hur trovärdig är din historia? Skulle du kunna berätta en annan historia? Eller kan du släppa dem helt?
Det finns inget rovdjur som är efter henne. Hon blir inte jagad av en mördare. Hon är mätt. Hon är varm.
Det är en historia som skapar lidandet. Ord. Ord i eget huvud. Ingenting annat.
Här kan du läsa om hur du släpper din historia.
Tack! ❤️
Tack, Linda! <3