Som lärare har det ofta förvånat mig att barn lär sig så himla mycket i skolan, men de får inte med sig det viktigaste. Varför har vi inte ett ämne i skolan som heter “Hur man blir lycklig”? Kanske för att det skulle vara svårt att hitta behöriga lärare? Skämt åsido. Jag tycker att detta är det första som vi behöver lära våra barn och ungdomar. (Barn är ju bra på det själva, men redan i ungdomen tappar de det.)
Hur man lär sig att må bra och hitta balans behöver vara ett fokus i alla människors liv. Vi behöver få det från skolan. Helt enkelt för att det är något som i allra högsta grad påverkar vårt samhälle. Såklart behöver vi lära oss mängder med annat i skolan, men inget kan vara viktigare än detta grundläggande.
Människor som inte mår bra startar krig och spränger sig själva och andra i luften. Människor som inte mår bra men som är begåvade och högutbildade lär sig hur man skapar en atombomb. Intelligens i vansinnets tjänst. Människor som mår bra och är begåvade och högutbildade skapar annat, sånt som bidrar till större harmoni i världen.
Men är det så lätt att veta hur man blir lycklig då? Det finns definitivt vissa grundprinciper att hålla sig till. Det handlar mer om vad man behöver skala av än vad man behöver lägga till. Jag skulle inte säga att det är svårt, men även om det så vore det; vilket alldeles utmärkt ämne att studera i skolan då! Att låta var och en få utforska själv. Att plugga olika filosofiers svar på frågan. Att få diskutera det samt göra egna föredrag och arbeten. Att få testa på meditation och motion och mental träning. Att få i läxa att göra goda gärningar och undersöka det egna måendet på det. Att starta en pass-it-on-rörelse där man gör en god gärning eller fler och ber de personer som blir föremål för de goda gärningarna att skicka vidare. Och att studera effekten av detta.
För mig är det helt obegripligt att vi lever i en kultur som helt bortser från detta viktiga. Men vi lever i en hjärntvättad kultur där matte, svenska och fysik låter viktigare och tyngre. Helt enkelt för att det har varit så, under så lång tid. Vi lever också i en alltmer konfliktfylld värld.
Tänk om “Lycka” fanns med där på schemat bland matte, svenska och fysik. I alla skolor, överallt. Vi kan bara föreställa oss vilken värld som då skulle kunna finnas.
Ja, helt klart med tanke på hur vi lever idag, hälften separerar de som gifter sig i dag. Det blir stressfaktorer för både barn och vuxna. Var finns orden…lycka tillit och kärlek? Alla försöker nog så gott man kan, men det är nog intelätti dag. Jag tror som du beskriver att Lycka behöver kommuniceras på schemat för ungdomar i dag. Då finns det i allafal möjlighet att dryfta det hur alla resonerar om det.
Lycka till/☘
Mod
Tack, Mod <3
Detta har jag också funderat massor på! Hur lång tid ska det dröja innan vi är där? Jag läser till lärare och skulle så gärna vilja se detta i skolan, det behövs! Har själv satt mina barn i Waldorfskola, just därför att de har ett holistiskt perspektiv på lärande, där talar man iaf om själen. I de flesta andra skolor ligger det mesta fokuset på hjärnan. Hur kan inte meditation, mindfulness och livsfilosofi finnas på schemat? Kanske dags att starta en revolution Elisabeth och jobba för detta? Jag är på! 😊 kram!
Jag är övertygad om att det kommer komma…frågan är bara hur lång tid det kommer att ta. Tills dess så gör jag vad jag kan i det lilla. Och du också säkert :) Kram!
Jag är utbildad lärare och håller med. Men jag tror att för att känna lycka behöver vi odla sunda relationer och för sunda relationer tror jag att vi behöver ett visst mått av villkorslös kärlek. Och barn behöver lära sig se/veta skillnad på villkorlig kärlek och villkorslös kärlek. Väldigt många vuxna har brist på villkorslös kärlek så hur skall de då kunna visa vad det är för barnen? Och DET ÄR en utmaning att finna lärare som är överfyllda m villkorslös kärlek så att det räcker och svämmar över till alla de andra vuxna och barn som törstar efter denna sanna kärlek. Jag säger inte att det inte finns men det krävs en hel del fortbildning för att lärare skall bli behöriga i dessa ämnen. Sen tror inte jag att de mindre barnen har samma “behov” av meditation som många vuxna har. De har redan medvetandet i direktkontakt med den fysiska kroppen och de har redan många bitar integrerade i sig själva (de bitar som vuxna vill “hämta” genom meditation). Därför är jag inte säker på att det är vad barnen verkligen behöver. Det är snarare vad vuxna tror att barnen behöver. Flertalet vuxna saknar helt den medvetenhet som dessa barn redan har och därför förstår de inte riktigt vilket det bästa stödet är för barnen. Så vuxna behöver fortbilda sig på flera plan för att bli det uppdaterade stöd som barn behöver få i skolan. <3
Tack, Maria, för dina tankar <3 Alltid intressant att läsa.