Världen är vår mentala bild. Bara naiva människor tror att världen är vad den ser ut att vara.
C.G Jung
Ibland har man turen att vakna mitt i en dröm och tydligt se vad som hände. Och tiden att kunna vara kvar med känslan som drömmen väcker.
Jag följer stilla med i händelseförloppet i nattens dröm och det är så tydligt vad den vill säga. Budskapet är så direkt att jag förvånas över att jag inte har kunnat se det innan. Att jag inte har kunnat se vad jag har behövt utan drömmen.
Men ibland kommer drömmarna till oss för att vi, på ett medvetet plan, inte orkar med att formulera det som behöver kläs i ord. Vi skyr detta jobbiga arbete i våra emotionella källare. Eller ännu djupare ner, i underjorden.
För mig kom nattens dröm med en stark ångest. Som att ha en elefant sittandes på bröstet när jag slog upp ögonen. Och att kunna vara stilla med känslor är en sak. Det är jag hyfsat bra på. Men den där känslan av att inte få luft, av att nästan kvävas.
Den där starka ångesten blir som ett pekande finger rakt in i mitt bröst. Titta här. Gå in i nattens dröm igen. Dyk ner bland ångestens vågor. Det finns ingen annan väg förbi ändå. Och mitt i ångestens obehag har jag fortfarande närvaron att fascineras över styrkan i känslan.
Det är oerhört märkligt om man tänker på det. Hur vi allihop, varje dygn, lockas in i en annan värld, förlorar medvetandet för några timmar, umgås med märkliga bilder och situationer och känslor i en helt annan värld, i drömmarnas värld. Och vi får också en period av djup, drömlös sömn då inga tankar, drömmar, inget annat existerar än att vi vilar i den källa som vi kommer ifrån. Vi måste återgå till denna källa med jämna mellanrum för att alls kunna leva. Förr eller senare blir lockelsen till att sova så stor att vi ger upp allt för att få försvinna till vår källa. Sömnens rike – mystiskt och vackert.
Vad händer dessa timmar? Det är så spännande att se det undermedvetna ta över och låta insikterna dröja sig kvar in i vårt medvetna liv.
Det finns gränslöst mycket information till oss i nattens drömmar.
Det som möter oss ute i världen kan vara en spegling av något som finns begravt så djupt i vårt omedvetna psyke att vi inte ens i vår vildaste fantasi kan tro att det finns där. Inre och yttre verklighet är tätt sammankopplade.
Lämna ett svar