My Soul says to me tonight: It's not your fault for his lack of honor. It's not your responsibility for his lack of truth. It's not your lack of love that made him seek it elsewhere. It's not your duty to save him, heal him, help him understand what he did to you. You cannot make someone face and feel their shadows and wounds so they stop wounding others. You do not need to prove the betrayal to the betrayer. Your one duty right now is to do that one thing that will undermine his projections of pain, anger and resentment towards you and the ancient energies running through him. The one thing that shakes the earth from the core and turns the Universe inside out and brings you back to Life: LOVE YOURSELF. Sera Beak Jag älskar Sera Beaks arbete och har lärt mig så mycket från henne. Hon är verkligen en unik och helt egen röst. Älskar också hur hon en dag drog sig undan från att skriva och tala i det offentliga, hur hon helt plötsligt kände att hon var klar. Det finns en integritet i det, att tystna när man inte längre har nåt att säga, inte bara låta allt rulla på. Detta är hennes vackraste tal som har berört mig mycket, har lyssnat på det många gånger. Och jag vet att jag har delat det här förr. Men dikten ovan. Just idag kände jag för att läsa om den. Nånting i den som också talar till mig just nu. Hur lätt är det inte att ta på sig andra människors beteenden och bära dem som om de reflekterade något hos en själv? På sistone har två människor, vänner, fallit bort ur mitt liv och det har funnits en del sorg. Men sorgen har varit mer över hur de har betett sig än något annat egentligen. Men det finns också stor lättnad i att kunna släppa taget om andra människors beteenden. Låta dem stå för dessa människor. Inte alls ta på mig något av det själv. Det är inte mitt fel när någon ljuger, manipulerar, saknar heder. Jag låter det vara som det är. Jag släpper (den inbillade) kontrollen. Fokuserar på mitt eget istället, stannar kvar i eget hjärta. Finns kvar för mig själv.
Allt du skriver här är som meditation for mig. Ibland är du en spegel som jag ser mig själv i.
Tack!
Tack snälla Maryam för att du skriver detta! <3 Ni är några härinne som ofta skriver några ord och det betyder så mycket för mig. Det påminner mig om att ni finns, att jag inte skriver ut i tomma intet.
Beslutet att dela med mig av inre tankar och känslor kom för en del år sedan, faktiskt som ett tydligt kall. En känsla av att "jag måste tala". Jag vill inte bära allt ensamt inom mig. Jag vill inte låtsas mig igenom dagar, så som så många tycks göra, bara understryka det fina och ge sken av att "allt är bra". Jag vill inte göra det mänskliga privat. Mina närmaste relationer försöker jag skydda, mest för att det handlar om andra än mig, men också för att det ibland känns för sårbart rått. Men att vara människa och de svårigheter som man stöter på som människa - det vill jag prata om! Jag vill inte smussla med livssmärta. Jag vill öppna upp, både för mig själv och för kommande generationer.
Bara några få små ord från er som läser emellanåt betyder då så mycket. Jag tycker om att du kan spegla dig i mitt. Att vi delar något. Det gör mig varm om hjärtat. Tack och kram <3
Vad du än står inför, välj det som öppnar ditt hjärta. Det innefattar också att välja bort det eller dem som inte öppnar ens hjärta.
Så tänkvärt. Hjärtöppning. Tack.
Dikten är så fin och du skriver så vackert!
En tanke som ofta kommer till mig är:
Låt mig lära mig att stå upp för mig själv – i tystnad!
Att inte försvara eller förklara men inte heller förtala…
Kram
Victoria
Tack, Victoria!
Fint!
Kram
Älskar! ❤️ Tack Elisabeth!
Tack! <3