Foto: Elisabeth Labbaci
If you’ve perpetually been a people-pleaser and you decide to stop pleasing people, please be prepared for the highly probable possibility that people will not be pleased.
Eleanor Brownn
En av mina begåvningar som högkänslig är att jag har lätt för att veta vad människor tycker om, vad människor vill ha. Som barn och ungdom blev den förmågan nästan en förbannelse. För jag blev en kameleont, en people-pleaser. Jag blev den som jag visste att människor ville ha. Jag hade den rätta musiksmaken och sa de coolaste grejerna. Det funkade tills jag insåg att det inte var min musiksmak och det coola som jag sa klingade så falskt med vem jag var inuti.
Det kom en tid i livet då jag bara var tvungen att vara den jag var. Trots att jag visste att människor skulle tycka bättre om den jag låtsades vara. När tiden var mogen var det inte svårt alls. För mina prioriteringar hade kastats om så kraftigt. Att jag skulle kunna tycka om mig själv och kunna respektera mig själv hade blivit viktigare än att andra skulle göra det. Det var inte bara en ny tanke i mitt huvud, utan en djup insikt inifrån – självrespekt och integritet blev helt enkelt en tydlig prioritering. Det blev viktigast.
Åh, vad skönt det var att t ex börja tacka nej till en viss typ av mat som jag hade tryckt i mig för att vara andra till lags. Och åh, vad irriterade människor blev. Men inte brydde jag mig om det. Jag hamnade istället i sammanhang där det var okej att äta precis så som jag ville äta. Där människor åt vad de ville och sket i andra. Det bästa med att visa vem du är, är att du ger människor en chans att lämna dig när de inte gillar vem du är. Vilket i sin tur ger dig en chans att träffa människor som tycker om dig precis som du är.
Man blir inte hänsynslös när man lever inifrån. Man kan fortfarande anpassa sig till andra och ta hänsyn till andra. Jag anpassar mig ofta för att jag vill kunna möta en annan. Andra gånger låter jag bli för att jag upplever att jag då begår våld på mig själv. Man lär sig att skilja på de två. Och människor har lätt för att acceptera mycket hos en om man bara kommunicerar sina behov. Om jag behöver vara ensam och därför drar mig undan och struntar i hur det påverkar andra, så blir människor ofta upprörda. Men om jag behöver vara ensam och berättar om det behovet för andra och hur det gör skillnad inuti mig och sedan drar mig undan, så brukar det gå fint. Man kan både vara sig själv och visa andra människor hänsyn.
Faktum är att samtidigt som jag har blivit bra på att visa vem jag är, så har också mina relationer förbättrats (efter att en hel hög människor försvann ur mitt liv då). Helt enkelt för att de relationer som jag har nu, när jag lever inifrån och ut, är så mycket mer autentiska och värdefulla. Tillit är i centrum i relationerna idag. Brene Brown har forskat på tillit och hennes forskning visar på att detta är vad som krävs för att bygga tillitsfulla relationer mellan människor.
Lämna ett svar