När tiden är mogen

It’s been a long time. Jag har varit upptagen. Men texter skapas inom mig även när jag är tyst. Förnimmelser blir till känslor och blir till tankar och blir till bilder och till slut formuleras ord. Så ser processen ut för mig. Ibland stannas processen av innan ord har formulerats; Den kan avslutas i en bild. Eller så skippas ett eller två led i processen; Jag går ibland från känsla till ord direkt.

Jag kan känna vad som finns i mig nu, vad som processas, vad som kommer. Ändå är det inte här. Inte än.

Det är tankar om kärlek. Upplevelser av kärlek. Tankar om kärlekens natur. Iakttagelser av kärlek. Och det där andra, det som vi till mans kallar för kärlek, men som i själva verket bara är en uppgörelse mellan människor. Om du ger mig vad jag behöver, så ger jag dig vad du behöver. Inte konstigt att den här typen av kärlek mellan människor ofta kallas för att man har en affär. Det är ett bra ord. Det är en uppgörelse, en affär. Ett utbyte av tjänster. Många “kärleks”relationer har ingenting alls med kärlek att göra.

Jag iakttar affärer som pågår runt om mig. Men också kärlek. Kärlek finns oftare bland människor som inte knyter varandra till sig så hårt. Där den finns är den tydlig. När vi börjar knyta, äga, skriva kontrakt, byta ringar så tappar vi så lätt precis det vi försöker fånga. Vi går in i förhandlingarna, uppgörelsen. Och fokus ligger mer på vad vi vill ha snarare än vad vi vill ge.

Men kärleken finns också på andra håll. Framförallt på andra håll. Jag finner den i skogen, i träden. Alltid på himlen. Hos barnen. I djur. Häromdagen mötte jag den i en klarögd ko. Öga mot öga stod vi så och tittade på varandra. Jag och den stora kärleken. Det kändes just så. Det blanka ögat. Enastående stor kärlek. Som om jag svämmades över.

Som sagt, orden finns egentligen inte riktigt ännu. Om kärlek. Men den processas i mig. Och när tiden är mogen så ska jag skriva om den.