Ibland så förlorar vi oss så totalt i görande, i en syssla efter en annan, i ett måste efter ett annat, att både år och årtionden försvinner förbi utan att vi fattar att det är själva livet som rinner oss ur fingrarna.
Ibland förlorar sig människor i görande ända till graven.
Många människor vet inte ens vad det innebär att vara. Liksom, hur gör man det och vad i hela friden ska det vara bra för!? Eller så börjar det krypa i skinnet av obehag varje gång man stillar sig och uppmärksammar nuet så som det är.
Vi glömmer bort att vi bara finns här en liten, liten stund.
För ett svindlande ögonblick är vi vid liv.
Tack! <3 Vackert och tänkvärt.
Tack, Linda! <3