Som människor är vi inställda på att felsöka. Det är förmodligen så vi har överlevt, genom att se vad som är fel, kritisera det och att försöka förändra det.
Inget fel i det. Mycket förändring har tillkommit på så sätt.
Men att att se det goda skapar också förändring. Och det verkar vara svårare för många att göra just det. Vad fungerar? Vad är styrkorna? Vad är bra och fint?
Jag försöker ständigt öva mig i att se det goda. Överallt. I ditt lilla. I det stora. I människor. I vardagen.
På kvällarna gör jag ofta listor på det goda, i mina skrivblock. Eller ibland bara i huvudet. Som en påminnelse. Jag skiter i om det är fjantigt.
Solen, kaffet, ögon, gräs, oljekritor, ljudboken, familjen, den röda lampan, bästisen, senaste inköpet, ett glas vatten, resan, ett tänt ljus, att cykla, en naturupplevelse, ett tv-program, en mini-pumpa som ringer på dörren och vill ha godis. Små, små saker. Som tillsammans blir stora. Allt som är stort består av smått.
Det är inte fy skam att rättsöka. Jag tänker fortsätta med det till mitt sista andetag. Vägra låta mig knäckas av allt det andra, det som gör ont och som också finns i överflöd.
Världen är bräddad av skönhet. Men bara för den som tittar idogt. Bara för den som vägrar slita blicken från det goda.
Lämna ett svar