När man har varit med i några år så blir man till slut bra på att känna igen röda varningsflaggor. Både i situationer och hos människor.
Jag har egentligen alltid varit bra på det. Jag har alltid varit väldigt intuitiv, högkänslig som jag är. Men när jag var yngre litade jag inte på intuitionens röst. Det är först nu, när jag har varit med ett tag, som jag vet att min intuition sällan guidar mig fel.
När jag var yngre och kände att något var fel, hos en person/situation, tog jag upp det till diskussion. Det kunde t ex handla om när någon hade varit oärlig, när jag upplevde mig sviken, när en människas beteende var udda och märkligt och gjorde mig illa till mods. Såklart hade den person jag konfronterade massor av logiska förklaringar till sitt beteende. Och jag stötte bort mina tvivel och intalade mig att jag hade överreagerat. Jag ville ju så gärna ha tillit.
Men jag märker att jag fungerar annorlunda nu. I efterhand visade sig nämligen så gott som alltid mina tvivel ha substans. Det visade sig att min intuition fungerar ypperligt och att när jag tvivlar på människor så finns det en anledning. Även när den inte är tydlig. Jag behöver ta min upplevelse på allvar.
Jag är snabb nu med att uppfatta och ta till mig varningsflaggor i mina relationer. Jag vill inte diskutera, vill inte höra förklaringarna längre. Allt som oftast i alla fall, när det handlar om tydliga varningsflaggor. (Och med tydliga varningsflaggor menar jag att känslan är tydlig. Inte nödvändigtvis nåt annat, i den fysiska verkligheten.) Jag litar på det jag känner. Den där känslan av att något är fel. Jag vill bara släppa taget om människor då och gå vidare. Jag vill inte lägga energi och livskraft där. Tiden är för knapp och livet är för dyrbart.
Jag gillar de där flaggorna. Jag tycker om att varje varningsflagga är som en trygg röst hemifrån. Någon ropar hem mig: Kom hem istället! Hitta det du söker hos dig själv.
Vackert.
Hur är det för er? Någon av er som upplever en utveckling där?
Jag blev lämnad för 2v. Förstår varför. Men SAMTIDIGT har jag kontakt m min intuition som säger att vi är speciella för varandra. Jag har alltså aldrig valt bort honom. Tror verkligen att han är min sk andedual. Det är jobbigt när jag intuitivt känner på det viset.
Skitjobbigt att bara behöva “acceptera” detta. Nu beror ju inte det på honom enbart att vi inte kan mötas just nu. Så det känns “rätt” att det är som det är just nu men SAMTIDIGT fel.
Jag får möta det jag behöver möta i situationen så det blir säkert jättebra till slut. Samtidigt svårt att förstå att vi ska vara ifrån varandra när det finns nåt intuitivt som säger raka motsatsen.
Så ibland är det inte möjligt att låta intuitionen styra, ibland tvingas man ändå gå emot sin intuition för att det “krockar” på nåt sätt. Jag kan ju inte styra honom. Omöjligt. Även om jag känner som jag gör. Kan bara ta hand om mig å balansera mig.
Jag förstår. Tråkigt att höra <3
Jag tänker dock, att just i kärleksrelationer kan man ibland behöva lite distans innan man kan se tydligt vad som är sann intuition och vad som är förälskelsens/den starka känslomässiga bindningens röst. För när man har de där känslorna för en person kan det kännas rätt även när det är väldigt fel. Det är iaf min egen erfarenhet. Därmed inte sagt att det behöver vara så i ditt fall.
Ta hand om dig. Kram!
Ja. Jag håller med <3
Jag säger nog mer eller mindre som du om varningsflaggorna. Jag lyssnar mer och mer på dem, för det ligger alltid någonting i det, även om jag för det mesta aldrig har konfronterat någon. Men det brukar visa sig ändå. Men livet är för kort för att levas tillsammans med människor som jag får varningsflaggor av.
Intressant att höra, Piedra. Ja, jag är så väldigt känslig för när det flaggas nu.
Det du säger “känslig nu” det är också en varningsflagga i sej! Men i sak känner jag så väl igen “flaggorna” jag har lärt mej att det händer ibland att flaggorna kan också ge fel signal och då har jag varit väldigt glad att inte alltid lyssna på mina egna känslor FÖR mycket!
Ok, Majsan. För mig har det som sagt snarare gått åt andra hållet…jag misstrodde ofta flaggorna och försökte därför att se logiskt på faktiska “bevis” och bortse från vad jag kände. Men flaggorna har med tiden visat sig så pålitliga att jag numer är väldigt uppmärksam på dem.