Säkra kort

Jag minns en ungdomens flygluff då jag satt på en strand i Spanien med ett krampaktigt tag om min handväska. Istället för att vara i och bada som de andra i mitt sällskap.

Rädd. För att inte ha fullständig kontroll. Över handväskan. Plånboken. Livet.

Ett sätt för mig att hantera ångest på var att kontrollera livet så gott det gick. Alltid hela apoteket med mig på semestern. Aldrig för ett ögonblick lämna något obevakat. Eller oplanerat. Eller lämna något åt slumpen.

Jag har utvecklats ifrån det en del. Men delar av det där finns fortfarande kvar när jag reser märker jag.

Jag försöker kontrollera. Spelar bara säkra kort. Och när jag nån gång gamblar lite kommer den där ångesten snabbt tillbaks.

Allt som kan gå fel har jag redan tagit ut och ängslats och grämt mig för långt innan det, eventuellt, händer.

Så nu övar jag mig i att gambla. I alla fall lite. Och att sedan vara här och nu.

Jag har aldrig någonsin blivit av med vare sig plånbok eller handväska. Såklart. Det har aldrig funnits en rimlig risk.

Det är mycket som det aldrig finns vare sig risk eller chans för. När man knarkar trygghet genom kontroll.

Ändå är kontrollen illusion. Och tillit till livet bland det vackraste jag vet.