När min vän får se mina skavsår på fötterna utbrister han:
Herregud! Varför tog du inte bara av dig skorna och gick barfota?! Det är ju ändå sommar.
Jag tänker efter. Ja, varför gjorde jag inte det egentligen? Det föll mig inte ens in. Allt som fanns i mitt huvud var att jag behövde komma hem och jag försökte att inte halta alltför mycket, utan försökte gå så vanligt som jag kunde med mina smärtande fötter.
Jag tycker om att iaktta hur ens personlighet eller invanda mönster kan visa sig i de minsta detaljer. Det är en omöjlighet att inte avslöja sig. Jag har ett mönster av att bete mig likadant även när det gäller större saker. När något börjar skava, när något gör riktigt ont, har jag många gånger fokuserat på att bara gå vidare och försöka se så normal ut som möjligt. Försöka att inte låta smärtan synas. Jag kan erinra mig flera mycket smärtsamma situationer då jag i efterhand har upptäckt att mitt fokus under själva situationen hela tiden har legat på att inte tappa ansiktet.
Som att hela poängen, vare sig det handlar om skavsår på fötterna eller skavsår i själen, är att hålla masken, verka normal inför andra.
Jag har börjat släppa på det där mönstret. Ändå, på promenaden häromdan, gjorde jag faktiskt precis som jag brukade. Bet ihop. Stod ut.
Det är en befrielse att få syn på sig själv.
Att få syn på det till synes uppenbara; Det går att ta av sig skorna. Det går att bara släppa på skor, föreställningar, människor eller situationer som skaver mot ens kropp eller själ. Och gå vidare helt utan.
Smärta gör sig påmind både på utsidan och insidan i själen när det går emot mig ibland. Jag kan gå vidare som ingenting har hänt vad jag än känner det smärtar. När jag kan släppa acceptera och vara närvarande medvetet i mig själv då kan erkänna för mig själv och bli fri min smärta.
Tack /Elisabeth
Tack Mod för att du berättar. Känner igen det du beskriver <3 Kram
Å ja, exakt! Att få syn på sig själv. Så viktigt. Tack för att du öppnar upp och berättar.
Kram från Theréze
Tack, Theréze! En annan insikt om det där som slog mig i efterhand är att ju längre tid man ignorerar det som skaver desto längre tid tar det också att läka. Jag gick en halvtimme med skavande fötter och nu en vecka efteråt är fötterna fortfarande ömma och såren vätskande. På samma sätt har det varit när jag har ignorerat sånt som har skavt illa själsligt. Ju längre tid jag har bitit ihop desto längre tid har det tagit att läka. Ja, fint med insikter… <3 Kram
Jag förstår precis hur du menar, så upplever jag det också. Och det man ignorerat växer bara och påkallar ens uppmärksamhet tills man verkligen inte kan undgå att lyssna. Så fascinerande och fantastiskt hur vi fungerar 😊❤
Ja, verkligen fascinerande…:) <3
Jag översatte det till min modersmål persiska och skickades till mina vänner i mitt land . En av dem sa “Tänker svenskarna också att inte tappa ansiktet?” Hon tyckte att det är en persisk egendom. Jag hade ingenting att säga, men jag tror att vi är lika varandra oavsett var på jorden vi bor.
Översättning:
وقتی دوستم تاول های پایم را دید گفت ” خدای من چرا کفش هایت را نکندی و پا برهنه نرفتی؟ هنوز تابستان است!”
هم اکنون بر روی آنچه او گفت تامل می کنم. بله چرا چنین نکردم؟ اصلا به فکرم خطور نکرد! تمام فکر و ذکرم این بود که زیاد لنگ نزنم. من سعی کردم که تا حد ممکن با پاهای پر دردم معمولی راه بروم .
من دوست دارم که عادات و الگوهای شخصیتی افراد را حتی با جریی ترین تغییرات تماشاگر باشم . غیر ممکن است که آدم ها قادر به مخفی کردن خود باشند. عادت من اینست که حتی در مواقع ظهور مسائل بزرگ و حتی وقتی موضوعی دلم را بدرد می آورد و درونم را می خورد ، به روی اینکه فقط به جلو حرکت کنم تمرکز کنم و تلاشم بر این بوده است که تا حد ممکن بی تفاوت و معمولی جلوه کنم. سعی کرده ام که زخمم را مخفی کنم. من می توانم چندین و چند مورد درد آور را بخاطر آورم که بطور مداوم در فکر حفظ آبرو بوده ام.
موضوع قابل توجه اینست که در هر دو مورد چه طاول پاهایم و چه در مورد زخم درونم ، تلاشم بر این بوده که ماسک دروغین را فرو نگذاشته و سرم را بالا نگه دارم و به نظر دیگران معقول جلوه کنم.
من شروع به دور انداختن و حذف این الگو و عادت کرده ام. اما با وجود تمام این تصمیمات دیروز وقتیکه پیاده روی می کردم خودم را جمع و جور و سر پا نشان دادم ، درست مانند همان عادت مألوف.
تماشای خود برایم تسکین است.
تماشای آن بخش آشکار و نمایان؛ می شود کفش ها را کند، حتی می شود کفش هارا کند و دور انداخت. می شود آدم ها و شرایطی که تن و روح را می گدازند کند و دور انداخت.
Tack snälla Maryam! <3 Jag blev så himla glad och berörd av detta. Att få bli översatt :) Att du delar med dig. Så himla, himla fint att få beröra en människa i ett annat land, på persiska, genom dig. Tusen tack. Kram!