Foto: Elisabeth Labbaci
Åh, ibland vill jag bara lyfta upp människor och krama om! När jag stöter på den där starka bristen på tillit som så många bär på, särskilt unga människor. Brist på tillit till den egna inre rösten och budskapen inifrån, brist på tillit till livet och livsprocesserna.
Om jag fick ge mitt unga jag, en massa andra unga människor och en hel del äldre människor också för den delen, ett enda råd så skulle det vara; Slappna av! Det ordnar sig.
Testa att skratta åt allt som inte blir som du tänkt. Det är inte så allvarligt som du tror.
Det är så många som lever hela liv i rädsla och frustration, utan att nånsin kunna överlämna sig och låta livet ha sin gång, sluta oroa sig, sluta kontrollera. Det blir bra ändå. Det blir kanske inte som vi vill, men det blir som det ska.
Hur kan man undgå att njuta av livet om man låter det vara precis så som det är? Alltid högst osäkert och labilt och föränderligt och alltid på väg att rasa samman. Precis som det ska vara. När du bottnar inuti kan du låta livet vara. Du hämtar inte längre din glädje och trygghet ur livets ständigt föränderliga natur. Utan inifrån.
Allt det jag bearbetat i mig själv, det har jag bakom mig i dag. Jag har erfarenheter, jag har styrkan att vara i mig själv. Jag lever livet som jag själv vill ha det. Jag ser det stora som i det lilla som är och händer omkring mig. Det jag har i mitt inre kan ingen taifrån mig, så är det.
I dag njuter jag av livet tar vara på dagen precis som den kommer.
Njuter av sommaren 🍀
Tacksam/💝
Mod
Leonard Cohen sa i en intervju att det bästa med att åldras är att “the braincells of anxiety start to die”, alltså ångest-hjärn-cellerna slutar att fungera..haha…underbart! Jag kan redan känna att det börjar hända. Tack, Mod! ❤️
Jag har dåligt med tillit själv, men min son med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning har ännu mindre. Det gör ont att höra honom, men samtidigt förstår jag honom. Han for tyvärr väldigt illa i skolan.
Kram <3
Jag kan känna att det finns inget som jag hellre vill ge barnen än självtillit och självkänsla, en förmåga att må bra i sig själv, att kunna vila i nuet och att kunna sätta gränser. Men det är också svårt. Barn måste få göra sina egna misstag och hitta vägen själva och vi vuxna måste se på och det gör så ont ibland. Det bästa man kan göra är kanske att bara finnas där, teaching by doing. Min självtillit sviktar också ibland. Däremot har jag en enorm tillit till livet och den intelligens som finns i olika händelseförlopp. Helt enkelt för att det är min upplevelse, sedan barnsben, att jag är trygg och “buren”. Och att ha självtillit är ju egentligen “att ha tillit till livet som bor i mig”. Och det har jag ju…när jag släpper onödiga tankar och bara existerar i det som är.
Jag vet att du går igenom nåt jobbigt, Piedra. En stor, varm kram till dig! <3 Ta hand om dig.