En person jag känner avskyr att gå till dagis. En annan känner detsamma inför att gå till jobbet. Så många ungdomar som går till skolan och känner sig otrygga. Utanförskap, betygshets, talängslan.
En annan mig närstående ligger på operationsbordet. Och en kämpar med en livshotande sjukdom. Och en har nyligen förlorat sin hund.
Hjärtesorg. Ångest. Ensamhet.
Utmattning. Oro. Depression.
Alkoholism. Matmissbruk. Spelberoende.
Åldrande. Krämpor. Sjukor.
Vilka superhjältar vi är! Allihopa!
Var och en av oss som utkämpar dessa krig. Under ytan. I all hemlighet. Eftersom man ska tala så jäkla tyst om allt.
Sen finns det där vardagliga hjältemodet också. När vi både går till jobbet, lagar mat, tvättar, diskar, tränar och tar hand om familj fast det är en sån dag då det känns som om vi knappt kommer upp ur sängen. Vi är också superhjältar! Det gick idag också.
Så viktigt att erkänna och fira våra hjältedåd! Så viktigt att vara stolta för varje liten vunnen kamp. Det här att vara människa. Helt underbart! Och så fruktansvärt svårt!
Lämna ett svar