Att kastas ut i det främmande. Ut i det osäkra. Och bara vara där.
När vi närmar oss Tafraout frågar du varför jag gråter så mycket i bilen. ”You travel to be happy” säger du. Men jag gråter inte så mycket alls, bara ibland. Då och då. På resor och hemma. Det är bara sån jag är skapt.
Och jag reser inte för att vara lycklig, tänker jag. Jag har en helt annan agenda.
Jag reser för att lära mig om världen. Men ännu mer för att lära mig om mig själv.
Låter både spännande och utmanande!
Ja, precis. Båda 😊